Aftonbladet – 27 juni 1865, sida 2

j --—P PP RAR 1 lresor?, om ej för ?undersöknin-a:s anstälerättelse, af hvilken vi i föregående artikar meddelat nägra spridda drag, kommer nan till den ötfvertygelse att statens medel cke alltid användas med den urskilning ich sparsamhet, som med skäl kunde beäras. I detta afseende hafva revisorerna, bland innat föstat sig vid de betydliga kostnader. om statsverket numera måste vidkännas för wvarjehanda resor och litterära arbeten, de örra oftast företagna af förmögna personer ller högt aflönade embetsmän. och de sedvare icke sällan af den beskaffenhet att de ätt väl kunnat bära sig utan anslag. Revisor-rna anmärka äfven att cheferna för vissa embetsverk icke numera åtnöja sig ned att för sina personer uttaga betydliga eseersältningar, utan äfven såsom biträden nedtaga underordnade tjerstemän, hvilkas esekostnad staten likaledes måste efter vanig norm godtgöra. det vill säga, på det ätt, att om ä ven resan fullbordats på en Her par dagar efter en häst eller på ångbåt. te., kostnadsräkningen likväl upptager Jå 4 nästar (om embetets rang det tillåter) samt å stort dagantal, som efter författningen kan åstadkommas. Såsom exempel på de kostnadsbelopp, hsartill detta förfarande leler, anföra revisorerna en ganska intressant tabell som vi här återgifva tillika med de af revisorerna dervid fogade anmärkningar: Under år 1862 utbetalda resekostnadsersättningar till generalpostdirektören ... 1.559: 81. . sekreteraren och kamreraren.... 2526: 40. . chefen för skogssty! samt ett skogsveten: ligt biträde.... 152. TT justitiekansler en honom föl kreterare .... oe 1.919: 78. 5417: 38. chefen för fångvårdsstyrelsen med biträden -.. 2,945: 47. en departementschef vid samma verk med biträ den ssvsee : 85. en intenden ärenden sisssseeesesreserenn 727: 18. 6,445: 10. general:ulldirektören ... 4.400: 64. . sekreteraren i general tullstyrelsen sees 2.080: 56. 6 481: 20. Ensamt för de resor förenämnda 5 chefer med deras biträden under nägra få månader af år 1862 företagit, har således kostnaden uppgått till inemot 23,000 rdr. Utan att vilja ingå i pröfning af frågan. huruvida dessa resor hittills uppfyllt sitt ändamål och gifvit resultater, motsvarande de betydliga kostnader, som i följd deraf blifvit statsverket tillskyndade, kunna revisorerna offringar af den betydenhet, som nu före inspektion, som nu af cheferna för vissa embetsverk verkställes, ofta skulle med mindre kostnad kunna utöfvas, och anse reviso rerna sig icke böra lemna oanmärkt att, efter hvad de inhemta:, endast 2:ne i sedvare åren utfärdade instruktioner, nemligen den för k. fängvårdsstyrelsen af den 16 December 1859 och instruktionen för k. generalpoststyrelsen at den 6 November 1863, lemna vederbörande chefer rättighet, den förre att till biträde vid mönstringseller inspektionsresor antaga en mönstringskommissarie, och den sednare att låta en tj:n steman såsom sekreterare medfölja. För det biträde, hvaraf öfrige inspekterande che fer kunna vid de af dem anställda besök vara i behof, och hvilket i de flesta fell synes kunna på ort och sälle erhållas, torde säledes den kostoad, som bör drabba statsverket, i allmänhet kunna inskränkas till det arvode, hvilket för dyhkt biträde må be finnas erforderligt.? Det är ganska roligt att läsa de olika förklaringar, som de särskilda myndigheterna eller egentligen deras chefer, afgifvit öfver dessa anmärkningar. Generalpostdirektören (Staöl v. Holstein) förmenar att hans resor varit ofanligt nyttiga och önskar endast att de måtte kunna erhälla större utsträcknivg. 1 afseende på nyttan af ett biträdes medförande tyckes han vara mera tveksam; och försäkrar han att någon tjensteman i sädant ändamål icke medföljt, utom då, af särskild anleduing. en undersökning ansetts böra anställas. Men för hvad ändamål företagas då inspektionslande?? Om denna grund fivge anses giltig, skulle naturligtvis alltid ett biträde kunna likväl icke undertrycka den anmärkning, att nämnde ändamål bör kunna vinnas utan uppkon ma. Revisorerna föreställa sig att den medtagas. Generaltulldirektören (Fåhrseus) ställer sig mycket oskyldig och kan omöjligen förstå anmärkningens betydelse. Ehuru det sannolikt är hans ansenliga reseräkuingor, hvilka uppgå till högre belopp än någon af de ör riga resenärernas, som hos revisorerna tilldragit sig största uppmärksamheten, säger han sig icke kunna antaga att revisorernas anmärkningar gälla hvarken företagandet af tulldirektörens embetsresor, eller kostnadsbeloppet. Emot det sednare har nemligen nägon erinran icke blifvit i kammarrätten framställd; och den !okala inspektionen, jemte den kännedom af tjenstepersonalens duglighet och användbarhet. som vinnes genom personlig beröring, påkallas af tullinrättningens beskaffenhet?. Tyvärr har emel lertid en för tullverket ganska kännbar er.Itarenhet ådagalagt att tullchefens embets resor icke förmått afböja någon af de flera tullbalanser, som i sednare tider inträffat; och det bästa bevis att dessa resor skett mera för syns skull och för chefens nöje, än till verkets nytta, lemnar det bekanta Westerdahlska målet i Jönköping. Det har nemligen i detta mäl visat sig att, trots alla hr Fäbrei s. k. inspektionsresor? till Jönköping, underslefven i dervarande tullkammare under många år fortgått på ett sätt, latt de icke bort kunna undgå någon sakkunnig person, helst starka misstankar derom å sjelfva stationen förefunnits. Hurn föga åter den personliga beröringen? med . I tullpersonalen verkat till införande af ett mera rättvist befordringssystem inom verket. samt en mera verksam tulluppsigt, derom vittnar det kända förhällande, att yngre, för nit och skicklighet kände beslagare fåt gå obegagnade, under det att gamla, orklösa tjenstemän på sina platser bibehållits, samt tu AaAhura den sednaste tullehefen lärer rest