Aftonbladet – 23 juni 1865, sida 3

Deremot synes staten med så myck större skäl göra anspråk derpå att den ung läraren, innan han inträder i full utöfnin af sitt ansvarsfulla kall, under någon ti praktiskt öfvat sig i tillämpningen af de fordringar och således icke såsom alldel obekant med förut utbildade grundsatse ingriper i ett så svårt och tillika så ömt: ligt arbete, som deltagandet i ungdomer uppfostran innebär. Om undervisningen ädla konst, för att rätt utöfvas, mer än d flesta andra, fordrar en omsorgsfull förbe redelse, så kan det icke vara annat än få dess utveckling synnerligen meul gt, om e sädan förberedelse helt och hållet saknas Hittills har den för första gången tillföl ordnade läraren, vanligen straxt efter seda han npphört att sjelf vara lärjunge, genas fätt sig å agd hela den undervisningsskyl dighet och hela det ansvar, en ordinari lärare har att uppbära, och utan ledning älvensom utan tillräcklig tid till förbere delse måste han på egen hand söka sig vä till det rätta förfaringssättet. Hvar och e1 har måst begynna från början. Om deremo den unge lärarekandidaten får sig anvisad endast sex eller ätta undervisningstimma i veckan, och således erhåller tid at sorgfälligt förbereda sig, samt tillik: eger att begagna äldre, skickliga lära res ledning och med uppmärksamhet följ: deras sätt att gå tillväga, så bör lärare skickligheten kunna betydligt derpå vinna Sädana äro ock de skäl, rikets ständer an fört för sin gjorda hemställan om faststäl lande af ett profår för blifvande lärare. I enskilda fall kan visserligen äfven obe roende af en sådan förberedelse erlorderlig lärareskicklighet vinnas, såsom t. ex. genom meddelad akademisk undervisning eller genom ett med utmärkelse bestridt vikariat. på grund hvaraf ett sådant undantagsstadgande synes hafva all billighet för sig, som det rikets ständer föreslagit, nemligen att lä kandidater äfven kunna medelst till. litligt vittnesbörd styrka sig ega annorledes genom öfning förvärfvad, mot ifråga. varande prof svarande undervisningsskicklighet. Om behof uppstår af något understöd under den tid ett sådant profår genomgås, lärer all billighet tala derför, att en tillgång dertill af allmänna medel beredes. Ett uttryck af den ståndpunkt, på hvilken undervisuingen inom dess olika grenar sig befinner, gifva läroböckerna, under det att de å andra sidan återverka på och mäktigt bidraga att bestämma denna. Ehuru litet fördelaktigt dei må vara, att läroboken alltför uteslutande lägges till grund för undervisningen, måste dock goda läroböcker alltid vara af synnerlig vigt såsom hjelpmedel i förening med lärarens muntliga meddelelse. Af skolprogrammerna finner man, hvilken stor olikhet i antagna läroböcker eger rum vid vära skolor. Från flera af läroverken hafva ock klagomål anförts öfver åtskilliga bland de nu begagnade läroböckerna, såsom dels föga tjenliga för sitt ändamål, dels alltför vidlyftiga — en egenskap, hvilken naturligtvis ännu mera bidrager att öka lärjungens arbete, under det den tillika medverkar att nedsätta skolan till en blott kontrollanstalt öfver det sätt, hvarpå lärjungen mhe ntat föresatta lexor. Yrkanden halva blifvit framställda om utarbetande på statens bekostnad af nya och mera ända ålsenliga läroböcker. Då lärareverksamheten oupphörligt utvecklar sig i sina olika grenar, och då författandet af nya läroböcker står dermed i närmaste sammanhang, skulle det på en frisk och fri utveckling hafva ett skadligt inflytande och troligen för en längre tid hämma framstegen på detta fält, om bestämda läroböcker påbjödes till begagnande. Deremot synes en granskning af de läroböcker, som förefinuas, kunna lända till en nyttig ledning vid valet af desamma äfvensom stadga omdöet om de grundsatser, hvilka vid deras rfattande helst böra följas. Med afseende härjå synes nedsättandet af en kommission ör ofvan antydda arbete vara en af gärder, som på skolundervisningens tring skulle utöfva en gagnelig inflytelse. Då fältet är så synnerligen vidsträckt, lärer det mest ändamälsenliga vara att till en början afse nägot visst område af detsamma. Undervisningen i språk inom skolan intager ett så betydande rum, och inom denna gren uf undervisningen ligger så stor vigt på len frågan, huru läroböckerna böra vara nrättade, att ett sädant arbete med skäl jorde böra först försiggå inom språkundervisningens område. Om en granskning företages af de inom detta område till elementarläroverkens tjenst utgifna läroböcker h ett skärskådande af de grundsatser, efter hvilka sådana läroböcker böra uppställas, äfvensom en utredning af frågan om n likstämmig gremmatisk behandling af le särskilda inom skolan förekommande pråk, så torde en icke oväsentlig vinst dergenom beredas undervisningen inom skolan. —— Me I IR PN