Aftonbladet – 23 juni 1865, sida 3

skrifrum. Hans excellens adjutant gick ut och in på gården, färdig att falla ned af trötthet och behof af sömn. Han var vårdslöst klädd som alltid, skärpet satt nedom magen, epålettersa på ryggen och sabeln släpade för fötterna på honom. Diktatorne uppsyn var mörk liksom hans sinnesstämning. Han genomläste de rap porter man lemnace honom och gaf de bes fallningar han ansåg nödiga för provinsen och för lägret i Santos Lugares, i mån som man inberättade honom Lavalles närmande. Men misstroendet, denna orm, som gnager på despoternas hjertan, blandade ovisshet och oro i alla hans anordningar. Så befallde han general Pacheco draga sig tillbaka mot södern, och en halftimma sednare atlärdace hon en ny kurir med alldeles motsatt order. General Maza fick befallning alt förena sig med Pacheco, och tio minuter sednare erhöll han en ny order, att med hela artillerict begifva sig till Bantos Lugares. flan utnäninde vakthafvande chefer för hvsrje dag, hvilka skulle vaka öfver att stridskrafterna inom staden böllos i tillbörlig ordning, visite.a de olika posterna samt föra befäl öfver gatupatrullerna, och hvarje utnämning återkallades och förändrades tjugo j gånger på dygnet. Så var det med allting. Hans stackars dotter, som vakat hela nat ten, visade sig slundom i kabinettsdörren för att i sin fars hårda drag söka läsa et i gladare eller vänligare uttryck än förut. Viqus hade ett par gånger stuckit in huf vudet genom gen andra kabinettsdörren som vette ät korridor: hvarigenom dett rum stod i förbindelse med förstugan. Me hans execilens guver ns holnarr hade t i I skrilvarnes förekrämde uppsyn insett al hans herre icke i dag ver vid lynne at skämta. Han salte sig derföre på golfvet korridoren, der han upp-plockade de mais korn, som foro ur den stora morteln, hvar den gamla mulattskan, Ro-as kokerska oc Inästan enda tjenare, stötte den mais, hvarg 5! hon för sin berres bord skulle bereda mc