Aftonbladet – 23 juni 1865, sida 3

orL. Nej, det var likt sig såsom förr. Dom. Hvad hette Nils Petterssons hustru? rd ), Det upplystes af någon närvarande atthon hetat Karin Ersdotter. Dom. Fick hustrun nattvarden först. rel L. Nej sedan, det var alldeles urdrucket förut. rel Dom. Nå, än bottensatsen då? n-) LDL. Det fanns ingenting qvar deraf, Dom. Det som kyrkoherden hällde i åt Karin Persdotter (menades Ersdotter) var det af det obemängda eller af det förgiftade vinet? L. Af det obemängda. Hon var ej sjuk. Dom. Nå, än den här Karin Ersdotter (meis nades Persdotter) var hon också sjuk? ch), L. Ja. hon var nästan likadan som sonen; ar ) hon klagade sig ofta och sade att hon var beredd att dö. Dom. Var det någonting annat än andtäppan? tLC. Det var visst s. k. kolik hon klagade öfver le I också. 1Dom. Hade kyrkoherden den förgiftade fla1) DL. Det var en qvartersflaska såder omkring. 1) Dom. Jag har läst upp kyrkoherdens bekän It I denna lapp, är det kyrkoherdens egenhändiga stil? -— Im mente MiNLI PP ArA Igift har nu emellertid menniskor blifvit beröfträffat. Idet torkade så späddes det på. Det gjorde de , skan oh i sockenbudschatullet? ej! Dom. Hvar förvarades den? L. I resväskan. Dom. Hur stor var den flaskan? nelseskrift längsamt och tydligt, erkänner kyrkoherden hvad den innehåller? L. Ja. Dom. (visande på det inlemnade tillägget). Och LI. (framträdande till dombordet och betraktande papperslappen). Ja! Dom. Kyrkoherden har begärt få vittnen afhörda, hvilka äro de? Jag afstår! Landshöfd. upplyste, att Lindbäck gifvit tillkänna att han ej önskade dem inkallade. Lindbäck. (Med något högre röst än vanligt): Det göres ej mer vittnesbörd behof! Dom. Har åklagaren några vittnen, som han önskar få afhörda. Akl. MI Ågren är inkallad. Dom..(ropar): MIl Ågren! MII Agren införes. Hon är en äldre person, af en längd något öfver hvad som för fruntimmer plägar anses såsom medellängd. Hon var klädd i en kattunsklädning, bar öfver axlarne en mörkfärgad sidenlångschal och på hufvudet en hvit tyllneglige. Hennes utseende, liksom hennes röst har något skarpt och mindre behagigt. Dom. (till åklagaren): Hvarom skall hon höras Åkl. Om hur hon åtkommit arsenik. Dom... MI erkänner att hon innehaft arsenik? MI Ågren. Ja, det nekar jag ej till, men jag har aldrig gjort något missbruk deraf. Dom. När användes den sednast? Ågren. Sista gången i våras. Dom. Men kyrkoherden säger att han tagit deraf i somras. Agren. Ja, den stod der hela tiden i de tre rummen på nedra botten. Dom. Hvar har mll fått den? Ågren. Den hade jag med mig der nerifrån. Jag hade köpt den af en vestgöte. Jag var van från barndomen att ha den för flugor. Jag har haft helt obetydligt. Dom. När köpte mll den af vestgöten? Aor. Då vi voro nere i Dalsland. Dom. När kom ni till Silbodal? Agr. Det var om våren 18 hade flyttat dit hösten förut. f25 Dom. Genom mll Agrens åtgär Kyrkoherden , att innehafva vade lifvet, hvilket måhända eljest icke hade inÅgr. Jag kunde aldrig föreställa mig att det skulle missbrukas. Jag kunde aldrig tänka mig! något sådant. Alla visste af det. Jag gjorde aldrig någon hemlighet deraf. : Dom. Märkte ni att det togs något af giftet? ): Märkte ni att det minskades? ; Agr. Nej, det märkte jag inte, för så snart j 6 allihop. Min afsigt var ej att missbruka det. Dom. Det späddes på, hvad betyder det. Var det arsenik? ! Agr. Nej, vatten. Dom. Har åklagaren någon annan fråga att ; göra? Akl. Jag önskar hon må uppgifva hvem som 1 framsatte mjölken? I gr. Det var antingen mll Hagsten eller pi-j gan. Jag har aldrig haft bestyr med maten. ; På särskilda frågor förmälde mll Ågren vidare, 1 att hon ej erinrade sig huruvida Lindbäck var inne ensam någon stund innan de öfriga inkom1 mo i matrummet qvällen innan Lysn dog; attl den söta mjölken serverades i en tillbringare, 1 men att den sura bars in på tallrikar, och att, kyrkoherden och Lysn plägade äta sur mjök då S sådan fanns, och de öfriga söt. i Dom. Åt han sur mjölk då? ; Aor. Jag kan ej påminna mig det. t Akl. Hvem dukade af bordet och tog vara på 1 tallrikarne? I Agr. Det kan jag ej påminna mig. Det var t ibland pigan, ibland mll Hagsten. I Dom. Såg icke vittnet, som satt bredvid Lysån, att det var något underligt med mjölken? Ja Aar. . Nej. 8 MIL Agren fick härefter afträda. j Dom. Har åklagaren några andra vittnen, och 3 hvarom skola de höras? Akl. Jo, rörande Per Olsson, som kom-? municerat hemma hos Lindbäck. Vittnena, som voro Per Olsson, Lisa Daniels-t! dotter och Anna Danielsdotter inkallades. Den 1: förstnämnde var en gammal man, ytterst bräck-a lig och svag, rörande sig framåt med stor möda och under oafbruma skälfningar. Han kunde, under det han skulle gå, ej hålla sig uppe utan att stödja sig mot kringstående personer eller föremål. Någon ville derföre fram-ätta en stol) åt honom, men domaren förbjöd detta under förklaring att han ej finge sitta och aflägga eden. Under det de andra vittnena höllo på att tränga sig genom mängden, vände sig domaren till Lindbäck och frågade om äfven Per Olsson hade fått a gift i nattvarden. s Lindbäck. Det kan jag ej erinra mig. Han yu ej bland de värst lidande (Efter några ögon: p blieks paus): Det kan jag ej erinra mig. Dom. Erkänner ni att ni gifvit honom gift iP nattvarden? s Lindbäck. Jag kan ej erinra mig. (Funderanfö de, med blicken sänkt mot marken, liksom förd att söka i sitt minne.) Kanske att jag gaf hob nom... Då de båda andra vittnena framträdde upplystes det att de skulle höras rörande det läkemedel som kyrkoherden gifvit ett par personerjs och hvaraf de fått mycket häftiga uppkastningar. go; Akl. ifrågasatte huruvida icke kyrkoherden möjh, ligen erkände att han sändt dem gift. Dom. Erkänner kyrkoherden sig hafva sändt gift till Daniel Danielson i Klefvane? k Lindbäck. Det var kräkmedel. Det var gamal malt, det hade legat länge och jag brukade gifva vå. 2 SDom. Hvarföre gaf kyrkoherden så mycket? 1y IL. Medlet var gammalt och det försvagas af b att ligga. M ; Dom. Än Annikas son i Arjeng, hur var det med honom? L. Jag ville rensa honom, och han blef också frisk. Det kan ju hända. Akl. Hvarför var kyrkoherden så angelägen att få tillbaka flaskan och att den skulle slås ur? L. Det är vanligt att få kärlen tillbaka. Vittnena fingo nu aflägga eden, hvarpå rote hjonet Per Olsson i Sillebotten först hördes och berättade, att han som skjutsades från Klefvane j till Gerud, på vägen varit inne på prestgården, der han af kyrkoherden bekom nattvarden, der-: vid ingen annan varit närvarande. Han hade ej sett då kyrkoherden hällde i vi-I 4 net, hvilket han tyckte smakade som erg. Han hade fått mycket deraf och efteråt blitvit sjuk. Ö Dom. Fick du taga så mycket du ville eller f hällde han på? Vittnet. Han hällde på. vi Dom. När blef du sjuk? . in Vittnet hade kännt en skälfva i kroppen redan innan han lemnade prestgården, och när han var kommen bortom kyrkan började han få kräk-F ningar, som voro mycket svåra och fortforo tilller fram på qvällen (de började vid middagsti-fr den) och han var sedan icke vid sig på åttal gj dagar. m Dom. Hvad säger kyrkoherden härom? 11 Lindbäck (med salvelsefull ton). Jag har ej!(C haft för afsigt att gifva åt andra än de obotligt al svårt lidande. Han har ej fått af mig. Ifö Dom, Kyrkoherden säger sig nu ej) ha gifvit! hb, honom och nyss förklarade kyrkoherden att han kanske hade fått? N L. Jag har tänkt efter; jag kunde icke anse hanam heräittidaad att få Dt