Aftonbladet – 23 juni 1865, sida 3

mer, i tilliälle att härom bilda sig ett om döme, skola vi söka att i det närmaste or ör ord redogöra för den hållna ransaknin gen. Den var verkligen icke vidlyftigar än att detta kan ske utan att vi derför behöfva alltför mycket inkräkta på tidnin gens utrymme, Gästgifvaregården Trubbyn, deri extra tinget hölls, är belägen 2!2 mil hitom hä radets ordinarie tingsställe å Långelanda. ) stugan der ransakningen skulle hällas, fanns en temligen rymlig sal en trappa ujp och då ting här understundom hälles, pläga rätten sitta i denna sal. Men som tross bottnarne icke voro beräknade på att utI härda en sådan påkänning som här kunde väntas ifrågakomma, då salen blefve full. packad af åhörare, hade man måst bestäm. I ma sig för att anordna sessionen i hvardagsstugan å nedra botten. Ett bord, stäldt framför den målade träsoffa, som utgör en J vanlig bohagsartikel hos allmogen i Wermland, och nägra stolar framsatta för nämnI dens ledamöter, utgjorde jemte en å bordet framlagd gammal, nött bibel hela den yttre apperaten i denna enkla domssal. Nämndemännens stolar och ett litet bord, afsedt för tidningaraes referenter, utgjorde den enda barrieren mot den massa at åhörare, som trängdes i stugan. Någon stund efter kl. I satte sig rätten. Domhafvanden, v. häradshöfding Holm, uppläste det för honom utfärdade förordnande att denna dag handlägga detta mål och att dermed fortfara tilldess det blefve med laga slut afhulpet. Såsom åklagare fungerade fortfarande t. f. länsmannen Lidn, hvarfotar nu, liksom vid förra tinget, länets höfding, hr Ekström, hade infunnit sig för att öfvervara ransakningen och kyrkoherden Svensson i Blomskog anmälde sig såsom konsistorie-ombud Kyrkoherden Lindbäck, som föregående afton under bevakning af en fånggevaldiger och en vaktmästare anländt till stället från länshäktet i Carlstad, infördes i domssalen af ett par fjerdingsmän, hvilka såsom tjenstetecken buro en å mössan fästad hvit papperslapp med påskrift ?Polis?. Lindbäck, som vid förra förhöret bar prestrock och silfver-prestkrage, hade nu bortlagt båda, och bar en svart öfverrock, isenknäppt ända upp till halsen, samt svart sidenhalsduk och uppstående löskragar. I handen bar han en vavlig rörkäpp med krycka. Han inträdde, bugande för landshöfdingen och domaren samt tog plats framför dombordet, midt för den i träsoffan sittande domhafvanden. Han såg vid detta tillfälle betydligt svagare ut än vid förra ransakningen, men uthärdade likväl att förblifva stående under ransakningen, stödjande sig med ena handen mot referenternas bord, med den andra på en stolskarm. Sedan domhafvanden uppläst det för honom utfärdade förordnande att hålla ransakningen samt justering af förra rättegångsdagens protokoll egt rum började förhöret. Domaren vppläste först det i vårt blad redan meddelade protokoll öfver den af Lindbäck inför konungens befallningshafvande afgifna bekännelse och tillsporde derefter Lindbäck : Hade kyrkoherden två flaskor med sig då nattvarden meddelades åt Nils Pettersson ? Lindbäck. Ja. . Domaren. Hvar hade mll Agren fått det gift ifrån som kyrkoherden skrapade från tallricken? Lindbäck. Det vet jag inte. Domaren. Är det en längre tid som kyrkoherden sålunda hållit på och skrapat? Lindbäck. Det var förliden sommar. Landshöfdingen öfverlemnade till domhafvanden ett papp.r, som blifvit till honom öfverlemnadt at Lindbäck vid ett besök som denne gjort hos den anklagade i fängelset kort före afresan till tinget, och hvilket papper, egenhändigt skrifvet af Lindbäck, skulle utgöra ett beriktigande af åtskilliga i protokollet öfver bekännelsen förekommande uppgifter. Den märkliga skriften var af följande innehåll: nn RA Observeras: I uppgiften om Lysen bör stå: att jag, med afseende hans svåra. obotliga plågor, nu, uti tillkomna för kyimirgssjukdomen , bibrakte honom medlet.? Ej att afsigten till hälften? grundade sig på medlens åtkomst. Ty dessa skulle lemnas af honom lefvande, Då jag i bekännelsen sade hälften var meningen den, att menniskorna skola frånkänna mig rätta be el: grunden antaga minst hälften var egennytta. Men ej at jag sjelf leddes af denna tanka utan endast af obotlighetens och sjuklighetens tillstånd. ten om Enkan i Huken bör heta: At hon var äfven ett obotligt lidandets offer. Jag hade annars icke meddelat ?af samma droppar.? . Vin var alltid med. At icke så skulle varit förhållandet nu: blef i bekännelsen orätt uppgifvit eller orätt fattadt. Hufvudändamålet har, vid denna utöfning, varit, att befria obotligt sjuka från deras lidande, synnerligast fattiga, som af bristande vård skulle lida i dubbelt mått. Domaren sporde under läsningen : Medlet, hvad kyrkoherden med det. Är det arsenik? a. älle i skriften, der det heter, att afj till hälften grundade sig på medlens upplyste landshöfdingen vid väckt fråga delsen af detta uttryck, att Lindbäck ade inför landshöfdingen uttryckligen erkänt, utt motivet till Lysns afdagatagande var till välften egennytta, hvilken uppgift Lindbäck nu ille återtaga. Domaren. Motivet var således endast att beria de obotligt sjuka från deras lidande? Lindbäck (svarande såsom nästan alltid med nycket låg röst). Ja, hufvudsakligen. Domaren. Sade kyrkoherden hufvudsakligen? Lindbäck. Det var ej rätt då, det var endast ör det han hade obotlig sjukdom. . Dom. sporde vidare, med afseende å det i skrifen förekommande uttrycket samma droppar?, m betydelsen deraf, då landshöfdingen upplyste, utt meningen var, att Lindbäck alltid förde oblanladt messvin med sig. Dom. Brukade kyrkoherden alltid ha två flakor, en med obemängdt vin och en med arsenikpBlandadt? L. Ja,.till de här obotliga. Dom. Ar det till fler obotliga, som kyrkoherlen varit? L. Jag erinrar inte det Dom. Är Lysen inberäknad bland de obotliga m hvilka kyrkoherden talar? IL. Nej, det är blott de fyra andra. Dom. Kyrkoherden erkänner sig således hafva ned nattvarden afdagatagit Nils Pettersson i Fårkog, Karin Persdotter i Huken samt försökt på amma sätt afdagataga Daniel Andersson i en, äfvensom att hal dagatagit Lysn genom tt lägga arsenik i mjölken? a! L. Ja! Dom. Hur gick det till då kyrkoherden lade rsenik i mjölken? IL. Det skedde sedan den var framsatt på bordet. Dom. Hur många gånger skedde det? L. Två eller tre gånger. . Dom. Erinrar sig kyrkoherden ej hur många ånger det var? Kanhända tre. s N Dom. FErinrar sig kyrkoherden om någon dervid ar närvarande? L. Det var ingen närvarande. Dom. Hörde ni när han började få uppkastingar? IL. Det står i ransakningsprotokollet derom. Dom. Låg kyrkoherden ej och hörde efter om rseniken verkade? vålla en båt i beredskap vid flodstranden lära hans bostad på det min vän Rosas, om van hotades af någon fara, utan svårighet SÖN VS a