Aftonbladet – 21 juni 1865, sida 3

under krigstilldragelserna för ret prölvade nya armeorganisationen till stor våda för landets yttre säkerhet änyo blifvit lagd å sido. Deputerade: kammaren nekar regeringen medel till anskafandet af en örlogsflotta,. som motsvarar nuvaande förhållanden och behof: deputeradekamaren nekar regeringen det af henne begärda biståndet för att kunna tillvinna sig frukterna af de under det förflutna året med uppoftrande af så mycket dyrbart blod tillkämpade segrarne. Ja, leputeradekammaren vill ej veta af armens lysande vapendater och derat härflytande resultater, i det den, liksom den förut vägrat samtycka till det äskade lånet, nu också nekat sitt så vigiga gillande af de för kriget gjorda utgifterna. Lagen för statsbushållningen, för hvars an avande enligt art. 62 och 99 i författningsurkunden fordras samverkan af alla deilagstiftningen leltagande faktorer, har icke heller detta år kommit till stånd, till följd af deputeradekammarens vägran att bevilja de för arme-väsendet nödiga medel. Deputeradekammaren har afslagit forringar, som statens regering måste uppställa; len har fattat beslut, som regeringen ej kan genomtöra. I stället att sluta med en etterlängtad itverensstämmelse i åsigter, slutar sessionen åter: gen med en ömsesidig divergens hos de till samverkan kallade krafterna. H. M:ts regering har blott ett mål i sigte: värnandet at konungens och andets rättigheter och ära, i enlighet med författningen och sä vidt de kunna och måste bestå jemte hvarandra. Landet är ej betjenadt derned, att dess valde representanter utsträcka sin vand efter rättigheter, som deras lagliga ställning författningslitvet förbjuder. Endast då de besagna denna sin ställning för att arbeta på det it våra furstar begynta och hittills genomförda verket, att under starka konungar göra Preussen tort och lyckligt, endast då upptylla de det värt, som konungens und:rsåter 1 gga i deras hand. 1. Mets regering här sträfvat att i samma anda utföra det henne at hennes konungshge herre anjörtrodda vårf. Hon skali, obekymrad om fiendtigt motstånd i tal och skritt, stark i medvetan det af sin goda rätt och goda vilja, upprätthalla len ordnade gången af de offentliga angelägenieterna och med all kratt tillgodose landets in-! ressen, så inåt som utät. Hon litvas afden till-! sigten, att den väg hon hittills beträdt varit ielsosam och riktig och att den dag ej kan vara ångt borta, då nationen skall, såsom tusentals öster redan af fri drift gjort, genom sina repreentanters mun uttrycka sitt erkännande och sin acksamhet för sin konungslige herre. I H. M. konungens namn får jag tacka herrehuset för dess iftven under denna session bevisade trohet och ngifvenhet. Pa H. M. konungens höga vägnar örklarar jag härmed landtdagens sessioner vara ufslutade.? Sedan hr v. Bismarck förgäfves utmanat professor Virchow på duell, har nu älven krigsministern v. Roon skickat en duell-utma-ing till en annan folkrepresentant, prof. Gneist. Det är otvifvelaktigt, att älven denna utmaning tillbakavisas. Deputeradekammaren har på det bestämdaste uttalat den äsigt, att ingen af dess ledamöter tår göra sig skyldig till den moraliskt oförsvarliga juridiskt förbjudna tvekampen. Emellertid hafva tvenne på half sold ställda generaler, tillhörande det liberala partiet, ullkännagifvit tör hr v. Biemarck, att de med nöje skola emottaga utmaningen i hr Virchows ställe, enär deras position som mililärer ekulle göra det ursåktligare för dem att duellera. Äfven studenterna i Berlin hafva genom denna affär blitvit satta i rörelse. Två af dem hafva uppvaktat en vän till hr Virchow, hr Henning, med begäran att få intaga hr Virchows plats och duellera i hans ställe. De tillade, att om det feodala hofpariiet vill slåss, så äro två tredjedelar af Berlins studenter färdiga att möta dem när som helst på värja eller pistol Såsom pr telegraf är bekant, har hr v. Bis: marck efteråt låtit hela duell-attären falla. SPANIEN. Man har nu detaljerade uppgifter om den i Valencia upptäckta sammansvärjningen. Det synes vara säkert, att densamma utgick trån progressisterna och att general Prim var delaktig i densamma. Uu Spanien her ett parti en längre tid umgätts ned planen att lörjaga den närvarande dynastien och förena Spanien med Portugal. Genom sammansvärjningens upptäckt har dock detta forslag blitvit tillivtetgjordt. Hvad Prim beträflar, hvilken någon tid vistats i Paris, har han atrest till I ahen men skulle deriträn begitva sig till Spanien, dit han mähända redan nu anländt. Olozoga, en at progressisternus ledöre, befinner sig i Ba yonne, för att der afvukta händelsernas vidare utveckling. Ötverste Alemany, hufvudledaren af sammausvärjningen i Valen cia, är ätven avhängare uf progressstpartiet och hr varit gardesotficer. Utom nämnde öfverste ha 2 öfverstelöjtnan er, 2 majorer, flera andra oiticerare och 1 ser geant vid regementet Bourbon blifvit arresterade. Sammansvärjnivgens andra hutvudmen hade lyckats fly. Generalkaptenen i Valencia bar blitvit afe.tt derför att han först i sista ögonblicket upptäckt sammuansvärjningen. Redaktören för det till progressistparuet hörande Vulencisbladet har ej blitvit häktad. Huan lyckades undkomma med sina vänner. Regementet Bourbons soldater synas ej ha egt kännedom om sammansvärjningen, ty de arresterade sin chef under ropet: Letve drottningen! Det tör insurrestoren erforderliga penningbeloppet hade blifvit insamladt i Valencia, under förevändning att användas till skade.rsättning ät dem, som lidit förluster i följd af den sista sammansvärjningen. AMERIKA. Från Newyork skritves den 8 Juni: I gär afton hölls i Cooperinstitutet ett stort iolkmöte af anhävgare till den närvarande regeringens politik. General Grant var när. varande, men vägrade med bestämdhet att uppträda som talare. Uti de tal som höllos ul general Lagan samt hrr Frouk, Blair, Daniels, Dickson m. fl., äfvensom uti de resolutioner som antogos, gillades fullkom. ligt den politik som hittils blitvit följd ai presidenten Johnson. Försemlingen tillkän vapaf, att den delade presidentens äsigt, at förräderi är den största af alla förbrytelsei och mäste bestraffas säsom sådan. Vidare uualade mötet sig för rösträtte förlänande ät negrerna, upprätthållande af Monroeprin: vipen till hvarje pris, samt för äsigten at Förenta Stateruas regering mäste at Eng wnd fordra ersättning för all den skada son blitvit tilltogad landets invånare genom de väldsbragder som utölvats at eydstatekapar Alabama, Florida och andra kaparekepp om blifvit utrustade i togelska bomnar.