Aftonbladet – 21 juni 1865, sida 3

UTRIKES. ENGLAND Den sista -vigtiga omröstning under nuvarande parlamentssession egde rum den 14 dennes, nemlligen öfver ett lagförslag om af ekoffande af vissa religiösa vilkor, som äro älagda de högre graduerade vid universitetet i Oxford... Mer än 400 underhusmedlemmar hade intfunnit sig ull denna diskussion, hvilket bevisar, huru stor betydelse de bäda partilägren fästa vid denna tråga. Tvärt emot det klerikala partiets förhoppning röstade Gladstone med tories, efter att på ett mycket oredigt sätt ha förklarat den förändring i åsigter, som nu törmådde honom att algifva motsatt röst mot ifjol. Nödvändigheten för skattkammarkanslrn att bli omvald för universitetet i Oxford har tydligen mycken andel i denna förändring af äsigter, och han är också för närvarande föremål för sina ifriga motståndare, tidningarne Standards och Heralds ironiska lyckönskningar. Times och Morning Post gilla deremot denna omsadling. Muajoriteten för samvetsfriheten utgjorde vid omröstningen 206 mot 190 eller 16 röster, och detta är ett anmärkmngsväirdt resultat, ty samma lagför slag, som i fjol endast genom ordförandens atgörande röst tilläts genomgå andra läsningen förksastades då vid tredje läsningen med em majoritet af två röster. Med undantag af Gladstone röstade medlemmarne af ministörern och de högre embetsmännen för lagen elller afhöllo sig från omröstnin-: en. På interpellation af Baines förklarade Lsyard, att. underhandlingarne med Österrike om ett handelsfördrag icke, såsom ryktet velat vetta, misslyckats. utan att de tvärtom äro på igod väg. Underhandlarnes arbeten hade dock blifvit inställda på två månader, på dlet de må förunnas hvila under sommarhett:an. De skola åter sammanträda i September. TYSKLAND. De preusssiska kiobjuristerna lära nu omsider ha afggifvit et! betänkande rörande frågan om arfisföljden i Slesvig och Holstein, hvari de icke erkänna augustenburgarens anspråk, på grund af hertig Kristian Augusts afrägelse 1852, icke heller medgitva oldesburgska familjen någon successionsrött, icke heller våga upprätthålla de brandenburgska pretentionerna, utan komma till det resultat, att den verkliga arfsrätten till de båda hertigdömena tillkommer konung Kristian den nionde af Danmark. Denna utäng är icke så oväntad, som den kan vid örsta ögomkastet synas, ty den innefattar hvad som för närvarande bäst öfverensstäm mer med Preussens intressen, nemligen rät ltighet för konung Kristian att sfträda herI tigdömens. ; ) Preussiska kabinettet har i eg särekild de pesch gjort Oldenburgs besvär öfver de uui