Aftonbladet – 21 juni 1865, sida 2

besvära mig dermed. Mancilla bad mig i fjol anskaffa flaggor och då lånte jag en del af sefior Mundeville; det är dessa jag ännu har qvar och jag ämnar minsann ej skicka dem tillbaka. Har ni satt upp några här, Amalia?? Nej, Agustina, detta hus ligger så afsides.? Det var rätt! Det är sådant bråk med de fördömda flaggorna! och barnen sedan! Eduardita hade sänär kastat sig ned från balkongen för att tå fatt i en flagga.? Oh, men detta hus lisger dock icke så långt bort!? sade dofia Maria Josefa. Men så vackra flaggor, som på teatern, har jag dock icke sett. Har ni varit der, dofia Maria Josefa?? Nej, Fiorencia, jag går icke på teatern. Men jag har hört att der var mycken entusiasm. Har ni varit der, sefior Belgrano?? Men ni bör en gång gå dit, seiiora, och nästa gäng jag far på spektaklet kommer jag och hemtar er. Skall jag icke det?? Besvära dig ej dermed, barn, jag går aldrig på teatern?, svarade den gamla, förtretad öfver att Florencia ej lemnade henne i fred att tala med Eduardo. Teatern är den mest passande platsen för uttrycket af en allmän opinion?, sade Daniel. ?Ja, men när de skrika så förfärligt, hör man ju icke musiken?, invände Agustina. Detta skritande är vår heliga saks skönaste musik?, svarade Daniel med den allvarsammaste min i verlden. Rätt! Det kallar jag att tala!? sade dofis Maria Joseta. ?Florenca, vill ni ieke sjunga litet?? ?Det var en god id, Amalia; spela och sjupg Bågot, Flurensija.?