Aftonbladet – 21 juni 1865, sida 2

STOCKHOLM den 21 Juni. Våra handelsförbindelser med de östasiatiska länderna. Trots hinder af flere slag, trots det förbittrade motståndet från en föråldrad och orättfärdig skyddtulls-läras egennyttiga anhängare, har de förenade rikenas regering genomfört den sedan lång tid tillbaka ifrågasatta handelsoch sjöfartstraktat med Fraokrike, som är en af de allramest betydelsejulla och glädjande tilldragelserna i vår ekonomiska utveckling under de sednare irbondena. Måtte denna genom ihärdigt arbete vunna seger ej följas af ett overksamt vilande på lagrarna, utan sporra till nya insträngningar att låta vår delaktighet i verldshandeln hålla så långt möjligt är jemna steg med dess tillväxt i det hela. Hvad i sådant a:seende försummas, är ej ätt att godtgöra. Om vår flagga under en ängre följd af år sällan visar sig i ett farvatten, skall hon ha svårt att der i täflan med mer kända konkurrenter göra sig eftersökt. Det lärer näppeligen kunna förnekas, att vi länge otillbörligt vårdslösat våra handelsförbindelser i de östra asiatiska länderna, medan andra europeiska folk der förskaffat sig en god marknad för sina produkter och en mycket lönande fraktsysselsättning för sina fartyg och sjömän. Det amerikanska kriget och den deraf föranledda bomullsbristen — hvilken östra Asien företrädesvis är egnadt att fylla — ha på sista tiden i högst betydlig mån utvidgat Purapas handel med dessa aflägsna nejder. Men föga kunna de förenade rikena göra sig de för-. delar till godo, som de nuvarande förhållandena erbjuda. För nära två årtionden sedan slöts mellan de förenade rikena och Kina en traktat, som för svenska och norska fartyg öppnade fem kinesiska hamnar; dervid ha vi sedan: blitvit stående, medan åter ej blott England och Frankrike, genom fördraget i Tientsin och freden i Peking, förskaffat sig tillträde till en mängd nya platser, rätt att besegla Yangtsekiang o. s. v., utan äfven vårt närmaste grannland, Danmark, lyckats åt sig utverka stora förmåner (ej mindre än femton hamnar) genom den af öfverste Raaslöft 1863 afslutade traktaten. Men ej nog med att vi sofvit och illa bevakat vårt bästa i Kina, der vi alldeles öfverflyglats af andra småmakter — år 1863 t. ex. deltogo, enligt vår i Victoria (på Honkong) anställde konsuls berättelse, etthundrafyratiofem danska, elthundrasjutionio hamburgeka, men blott trettionio svenska och norska fartyg i den vinstgifvande kinesiska kustfarten. Dertill kommer att Sverge och Norge äro helt och hället uteslutna från del ena af de tvenne jemte Kina vigtigaste handelsområdena i ÖstAsien, nemligen Japan, och nästan utestängda från Siam, med hvilka bäda länder dock flere europeiska makter slutit traktater. En dauvsk skrift om Japan, som vi n.ligen anmält (A. B. n:r 132), visar att tillräde till japanska hamnar, oafsedt de fördelar det föröfrigt kan medföra, är ett oumbärligt vilkor tör en rätt förmånlig utveckling af handeln på Kina; men så länge vi ej ega en handelstraktat med Japan, är det ej rädligt för svenskt eller norskt fartyg att nalkas det ezerdomliga ö-rikets sköna, men ogästvänliga kuster. Hvad åter Siam angår -— mellan hvars hufvudstad Bangkok och Kina drifves en betydlig fraktfart — händer väl ibland, att svenska och norska fartyg visa sig i dess hamnar, men de kunna det ej annat än på vilkor, vida ofördelaktigare än de, som traktatsenligt beviljats flere europeiska makter (hvaribland äfven Danmark). Det har väl händt, men är wed de törenade rikenas värdighet föga öfvere .stämmande, att deras fartyg genom användande al främmande flagg undandraga sig de högre afgifterna. Dylika försök kunna förötrigt naturligtvis ej ersätta bristen å ordnade förbindelser och traktatsenliga rättigheter. Vi ha för någon tid sedan (A.B. n:r 90) omnämnt en ar danska utrikesdepartementet utgifven skrift — tryckt som manuskript och således ej i bokhandeln utlemnad, men numera ti-lgänglig i tysk öfversättning — angående Kinas handelsförhållanden, hvaraf framgår, att Sverge och Norge der kunna fiuna en ej föraktlig marknad för egna produkter (svenskt jern, norsk fisk 0. s. v.) och en god andel i en mycket lönande rak:fart. I Danmark har man redan gripit sig an att stifta ett sjöfartssällskap, vars verksamhet skulle afse de indiska och kinesiska farvattnen. Någonting liknande torde med skäl kunna tillstyrkas hos oss, men första vilkoret, den ätgärd som måste föregå hvarje annan, är afslutandet af handelstraktater mellan de förenade rikena å ena. samt Kina, Japan och Siam å andra sidan, hvilka ställa oss på samma fot som öfriga europeiska makter. Erkänner man, i likhet med oss, att denna sak är af stor vigt, så torde de för dess åväg: bringande nödiga kostnader ej böra väcka synnerliga betänkligheter. Öfriga svårigheter äro numera ej heller afskräckande. Att det himmelska rikets styrelse efter 1858, och särdeles efter 1860, lärt sig att taga reson, visas bäst deraf, att öfverste Raaslöff utan buller och bång genomdref den dansk-kinesiska traktaten. Siam har i det hela ej visat sig otillgängligt. Besvärligast torde vera att komma till rätta med Japan; man har sagt oss, men vi känna ej närmare sakens sammanhan-, att Danmark redan länge förgäfves sökt en öfverenskommelse med nämnda !ands regering. Emellertid är nu det japanska isoleringssystemets is bruten, och det kan ej betviflas, att en skicklig underhandlare, ombord å en skaninavisk eskader, skulle inom kort komma fr