Aftonbladet – 19 juni 1865, sida 3

af delegarne, ätvensom så beskaftade medel, hvilka snart tagas i anspråk för hyposeksföreningens egen ekonomi, insättas å räkning i närmaste bankkontor; och i den mån respektive delegare komma till i sigt om, att de gagna den förening, i hvilken de äro delegare, och följaktligen sig sjelfva genom punktliga ränteliqvider,isamma mån förminskas lagsökningarnes antal. Bolagsstämman har jemväl beslutit, att den nu gällande föreskrift, att fem procent ränta skulle erläggas å de medel som före ningarne förskottsvis insända till hypoteksbanken borde förvandlas till ?så hög ränta som styrelsen finner sig utan förlust för banken kunna medgifva?, är ganska välbetänkt. Allt fixerande af penningräntanp är numera en omöjlighet; kan högre ränta än fem procent med iakttagande af tillräcklig säkerhet erhällas, så bör densamma komma den förening till godo som förskottsvis gjort sina inbetalningar, hvilket förfarings sätt ju bör uppmuntras, hvaremot försenad inbetalning börbestratlas. Det kan icke finnas nägon giltig orsak för en eller annan före nings försumlighet att ej sednast å förfallo tiderna fullgöra sina ennuitetsliqvider, och vi beklaga att icke den eller de föreningars pamn bhfvit offenvliggjordt, hvilka nu enligt revisorernas berättelse låtit komma sg en dylik försumlighet till last. Det skall kallas grannlagenhet att icke angifva de tförsumligas namn, men man glömmer att just venom denna missförstädda grannlagenhet kastar man skugga jemväl på de föreningar, som utgöra verkliga mönster för punktlighet och ordning. En kreditanstalt, som begär eller tilltrugar sig uppskof i liqvider, är icke förtjent af någon större kreait. Bolagsstämmans beslut, att ingå till K. M:t med anhållan att göra proposition till rikets ständer om eriällande af kreditiv. stort 500,000 rdr, i rikets ständers bank, torde icke töranleda till någon åtgärd; först och främst betvifla vi högligen att regerinven finner sig befogad afgitva kongl. proposition i en dylik tråga, som myc et lämpligare, om så nödigt pröfvas, kan väckas såsom motion vid riksdagen af någon bland de mänga vid riksdagen representerade delegare i hypoteksföreningar; men vare sig buru som helst med hvem det bör tillkomma att taga initiativet; sjellva saken har dock icke stora utsigter till framgång Den tid, då man genm anvisandet at kreditiv på riksbanken uppå för densamma ofördelaktiga vilkor kunde på ett indirekt sätt tillskansa sig årligt tillskott af sta:en, motsvarande skilnaden emellan den betingade lägre räntefoten och den gängse högre, är, som vi hoppas, för alltid förbi. Hypoteksföreningar hafva för flera riksdagar sedan erhållit, missbrukat och blifvit frånkända kreditiv i riksbanken. Jernkontoret är, som vi tro, den sista stora penninginstitution, som i denna form åtnjuter låneunderstöd ai riksbanken, och det är dock den väsentliga skilnad att jernkontoret användt sin räntevinst på detta kreditiv till främjandet af så beskaffad vetenskaplig bildning som staten eljest icke kunnat undgå genom direkta anslag understödja, hvaremot hypoteksföreningarne icke användt sina öfverskotter annorledes än till förminskande at sina celegares årliga inbetalningar, hvilket är precist detsamma som vinstutdelningar. Om bolagsstämman hade närmare tagit i betraktande hypoteksbankens ställning och särskildt det förhållande, som uppkommit, On det träffade aftalet med riksbanken om astighetslånefondens öfvertagande, af de för densamma bestämda liqvider, så skulle den hafva funnit, att något kreditiv på riksbanken icke är af behofvet päkalladt, sävida man ej dermed afser att antingen lägga hyende under benägenheten att ådraga hypoteksbanken annan skuld än genom de upptagna amorteringslänen eller också helt enkelt vill, tll tack för de liberala vilkor, som redan erhållits, ytterligare förtiena på riksbanken. Rikets ständer lära väl emellertid icke förglömma, att de redan förärat hypo teksbanken en reservfond at 8,000.000 rdr uti riksgäldskontorets obligationer, och detta synes vara tillräckligt, särdeles som genom hypoteksbankens upplånivg i utlandet en konkurrent i marknaden blifvit tillskapad, hvilken genom sina operationer väsentligen bidragit till fördyrandet af de sednast upp: tagna statslånen. En högst besynnerlig diskussion uppkom af en fråga, som ingen rätt viss:e om den härledde sig ifrån länbjudare eller styrelsen. Den gällde nemligen att till ett ovanligt lågt pris afyttra hypoteksbankens obligationer eller att mot desamma upptaga ett tempo: rärt län, som skulle hat.a fallit sig nära nog så dyrt som det af riksgäldskontoret vid innevarande års början upptagna. I hvarje fall hade man, för att uppnå de förespeglade fördelarne, ofelbart nöagats bryta mot gällande förordningars tydliga föreskrifter. Vi hålla ej troligt att det någonsin varit meningen ått genomdrifva en så olaglig operation, utan anse längt hellre hela den besynnerliga frågan framkastad för att tå de temporära lånens princip diskuterad och vederbörligen underkänd. Var detta meningen, sä lyckedes det fullständigt, ty ett kompaktare motstånd har väl aldrig någon diskuIterad fråga rönt. Enär vi anse alla tem. porära län utgöra förderfliga palliativer, inregistrera vi med nöje den utgång förbe, mälta lilla experiment fick röna. . Som läsaren påminner sig, hade reviso; rerna anmärkt och föresla: it att nu borde Juppsägas styrelsens tillf. d. lånöfvertagarne 5 — den bekan:a bankassociationen — gifne I beskedliga löfte, art icke hånvända sig til a id någon annan, utan att 3 månader förut der om tillsäga. Denna befogade anmärkning .Ilades till handlingarne, sannolikt emedar bolagsstämman ville lemna styrelsen tillfäll: r jatt frivilligt återkalla aftalet. Vid företa al get val åf styrelse uteslöts ordförander 1 Östgöta hypoteksförening hr Indebetou hvaremot hr Ekstrand återval.es. Dett: i ) förefaller såsom en inkonsegqvens. Kapten v Pust hade före stämman undanbedt sig at . lifrågakomma, och till nya ledamöter inval des hr Oscar Dickson och kapten C. G Hierta. Att hvypoteksbankens 8 yrelse va