Aftonbladet – 17 juni 1865, sida 3

Article Image
stort tumult, polisens mellankomst, missio närens slutbön för fiendernas förödmjukande. De från början så toleranta bruminernar raseri var etiget till sin höjd, och snurt derpi gingo missionehuset och kyrkan — 7?an tända af djefvulen? — upp i lägor. Nu stort skri öfver den gjälsmördande saton och havs anhang, men aldrig ett erkännaude af egen skuld, och intet ord af till. rättavisning från Baselkomiter. Fastmer heter det i dess ärsberättelse af 1856: Vi äro öfverlygade, att sådana scener nu skola ofta återkomma och striden allt häftigare låga. De äro ett högt och omotsägligt bevis för grundlösheten of det påstående, att missionärerna föga eller intet uträlla, alt det fastmer öfverallt i landet jäser och snart äfven skall brinna.? Lika förvändt går det till i skolorna, som väl annars borde vara en gifvande källa för missionens framgång. Jag har, skrifver missionsdirektorn Graul, hos alla härvarande missionärer, engelsmän, skottar, amerikanare, sorgfälligt undersökt, huruvida deras skolor tjenat miseionens yttersta mål, samlande af kristna församlingar. Tills nu föreligga relativt ytterst få exempel, att skolorna medelbart eller omedelbart bidragit att förstora församlingarne af kristna infödingar.? Nästan likalydande berättelser finnes från alla håll; blott matoch barnhusskolorna synas något bättre lyckas. Man prisar, att skottarnes högst rika och blomstrande skolväsen i Calcutta inom 25 år lemnat 91 omvände. Men de anförda beräitelserna lemna tvifvelaktigt. om skolornas omvändelsemetod är ändamålsenlig, sund och sedligt uppfostrande. Dertill det fruktansvärda moraliska tvånget! Under nuvarande engelska herravälde är det knappt möjligt för en hindu att skaffa sin son nägon slags ställning, om han ej antförtror honom åt en missionsskola. Mot det lilla ntalet af missionsinflytandet undandragna tatsskolor höjer sig alla missionssällskaps enhälliga skri och man fordrar häftigt införandet af åtminstone se. k. friviläga bibelklasser?, Den bedröfligaste följden af denna lystnad att göra proselyter bland omyndiga barn är — barnröfveriet, af protestantiska missionärer ej miudre ifrigt bedrifvet än af katolska kyrkan. De förtviflade klegoropen, de bjertslitande bönerna af föräldrar för återbekommandet af deras barn äro fåfänga, missionshuset lemnar ej ut de räddade själarne, och ej ens styrelsens uteleg aktas, man kringgår dem på allehanda smygvägar, ofta genom de lögsta verktyg. Har dä Kristus nånsin från drarnes bröst slitit som han välsignade och upptog i och satt dem till för ig i några onseller diakonisshus! Härom skrifves i tidningen Prabakhar. redigerad af en hindu: 7Dag natt äro vära hjertan fyllda med sorg öfver dem. O bur smärtsamt är detta allt, eft barn, ett dibarn, ännu vaggadt i sir sköte och ej ens egande alla sina dock redan utrustadt med giftiga vildsvinsbetar för att rasa mot sin faders slägt. Hvad bekymrar det missi erna? Ormen dansar under tjusarens välde: de ha fört barnet i sitt våld och derss glädje känner inga gränser. Skyr tigern för mordet af en ko? Ville regeringen oväldigt behandla alla sina undersåter, eå kunde barnaröfveriets pest aldrig så utbreda sig, som det gö Och dessa råa missionärers kompletta odvglighet, så snart de komma i beröring med den minsta grad af bildning! Man tänke sig många hinduer, som i känslan så väl af det sanna som falska at deras nuv: rande öfvertygelser, com förhållandet är, ofta vandra många mil till missionärerna för att sätta sig 1 förhållande till dem för gemensamt sökande af sanningen och föka anknytningar och öfvergångar mellan begge ståndpunkterna, och man fråge sig: hvilket intryck måste det göra på en sådan uppriktig forskare efter sanningen, då han plötsligt eer sig af en okunnig schwabisk eller skottsk kapusin bemött med påståendet, att ban är en lögnoprest. en satans tjenare, alla hans åsigter åro sfskyvärda och falska, han måste evigt föremåkla i helvetet, om han :j omvävder sig, tror på Kristus efter hans begge naturer 0. s. v. Kristendomen uppattas ej som kärlekens budskap, som blott frihetens lifsluft har framgång; utan denna ien andligaste af alla religioner mäste aukoritetsmessigt, utvecklingsoch pröfni öst antagas, underskrifvas, besvä tt yttre vifvet statut, en magisk kodex, lik n ukas af en despot, allt vid äfventyr af ;viga helvetesqval i beckoch svafveleld. an förnedras till en bimmessk assignation ned tvängskurs, som måste påtrugas tolket ned eller mot dess vilja, öppet eller på mygvägar, med list eller våld, kanske i iskap med opium och bomullsvaror. Äfven ett nytt aftlatskrämeri har missiouppfuvvit. Det heter i ett missionstal: gg din skärf i missionsbössan och du intter pengarne i den himmelska banken, ler de dra ej blott 30-, 60-, 100-fald ränta, itan der ontsäglig nädelön väntar oss i evigeten. Der skolen I ba del i Guds sons rärlighet, der skolen I stå med de återlösta ring bans tron och höra den helsningen: Ju gode och trogne tjenare, pack in i din Herras glädje!? Hvad blir då skilnaden ned Tezels eflatsskrin och utsagon: ning hör i lådan klinga. då skall ur pinans skärseld springa. Hvar blir då bålverket för protestantisk het, innerlighet och idealitet: läran om ufärdiggörelsen genom tron, d. v. s. geom endast det gudsdyrkande sinnelaget? Som ett berömligt undantag från ofvantående råa och våldsamma omvändelseförk anför Langhans förfarandet af herrnhuarne och Londonersällskapet, och synnerlizen missionärerna från amerikanska Board h baptisterna, som äro förbjudna att häfigt storma på och ålagda att med mildhet, sektmod och. billigt afseende å de hedniska oruken gå tillväga. är du en p vet, atten Sverges finansiella coh ekonomiska ställning.

17 juni 1865, sida 3

Thumbnail