Aftonbladet – 17 juni 1865, sida 3

gen, skulle eljest velat sitta qvar i spiselvrån tills i morgon bittida4, sade fru Dupasquier — ett fruntimmer af fyrtio eller fyrtiotvå ärs ålder, med ett utmärkt fint och förnämt utseende, men hvars anletsdrag och hållning hade någonting sjukligt och melankoliskt, hvilket under denna tid ej var ovanligt hos damer af de högre klas: eerna. Nästan beständigt instängda i sina rum, ständigt darrande af oro öfver sin familjs eller sina vänners öde, skulle natur. ligtvis deras helsa lida af ett sådant lefnadssätt. . aLåt så vara, svarade Daniel, Sfru Dupasquier har rätt; men ivgen logik i verlden kan deraf draga den elutsatsen, att man ej får dricka kaffe om vintern. uFör all del, Amalia, sade fru Dupasquier, Slåt bonom få en kopp kaffe, eljest talar han om ingenting annat på hela aftonen.5 4Ja, ja, låt honom få kaffe, så kanhända han glömmer bort att prata för en stund, ty i afton är han outhärdlig4, sade Florenca, som lät Eduardo förevisa och förklara kopparsticken i den bok, hvari han nyss hade lästq Amalia hade -emellertid ringt och tillsagt att man skulle servera kaffe. Hvad är detta för en bok, Eduardo? sade Daniel. 4Den är skrifven af en,. som i vissa fall var likaså klok som du, svarade Eduardo. Ah! Då är den af Voltaire; ty den hederlige mannen påstod att en kopp kaffe var värd mycket mer än en bägare vatten ur Hippocrenen.4 Nej, nej, det är icke Voltaire?, sade Amalia; glesa l Då är det Rousseau; ty den gode vandringsmannen hade den utsökta smaken att alltid stanna utanför hvarje ställe, der han förnam lukten af brändt kaffe, för att inandas dess ljufva doft.x ; i Nu skall man se att han genom kaffet. kommer att sammanställa :sig sjelf med alla verkieös stora hän, sade a Dapasgaier. : Fong 3