Aftonbladet – 17 juni 1865, sida 3

Dessutora var det ett slags nöje för en son med Amalias förbehållsamma vanor, att se Agustinas barnsliga glädje öfver av få ostörd undersöka allt som fanns i Amalias byråer och klädskåp, allt under det hon frågade hvad hvarje sak kostade, hvar den var förfärdigad, med mera efådent. Hon. plockade fram spetsar, juveler. schalar, smycken, kragar och band, klädde sig än i den ena, än i den andra af dessa herrligheter och speglade sig sedan i de förutnämnda spegeldörrarne men oändligt välbehag. Detta förundrade Amelia så mycket mer som Agustina var ett par är äldre och i Amalias tanke vida vackrare än hon sjelf; denna barnslighet förblef henne alldeles otörklarlig. Emellertid roade hon sig deråt och minsta vink af Agustina skänkte hon benne hvad hon säg att denna var mest iutogen utaf. I stället bade Agustina ekickat Amalia ett elgs bordspryduad, bestående af en ofentlig porslinstupp, men tre dagar sednare sekret hon och begärde den äter, emedan hon, som hon sade, alliför mycket saknade den. De politiska händelserna stodo ungefär på samma punkt som efter slaget vid Sauce Grände, den 16 Juli. Roses väntade, Enwe Rios var overksamt, den franske ministern obeslutsam, förberedelserna i provinserna gingo långsamt, och i orientaliska republiken aflistes den ena intrigen af den andra. Daniel hade under tiden gjort en sorglig erfarenhet. Den 15 Jum skulle den andra sammankomsten i dofia Marcellinas us ega rum, men dervid råkade de närvarandes antal att icke öfverstiga sju styeken. De öfriga vänuerpa hude lemnat Buenos Ayres och befunno sig nu antingen i Montevideo eller vid befrielsehären. Daviel tenn med smärta att han sålunda blef lemnad allena, men deraf nedslogs ej ans mod. Tvärtom tycktes ban af motbogen hemia nya krafter och arbetade med febergktig ilver för ajt påskynda Mashöscarföpbundets Hrodsarbete, hvilket ev: pe