Aftonbladet – 16 juni 1865, sida 3

ur sprithållarrummet i bränneriet, och således verkställt undansnillningen, men han påstod sig derom hafva blifvit tillsagd af arrendatorerna Henning och Ljungdorff. Bränvinsvittnet Hjelm hade först observerat förhållandet och sedan han anmärkt detta för kontrollören, hade denne varnat dem härför. Utom Hjelm hade pumparen Larsson sett att sålunda skulle förfarits, men denne kunde icke uppskatta huru stort. qvantum omätt sprit blifvit på sådant sätt taget, men hr Hjelm angaf detta vara minst 10 kannor. Det besynnerliga förhållande, att kontrollören sjell icke observerat dessa itererade försnillningar, samt första gången försök dertill gjordes, förhindrade detsamma, förklarades af honom härleda sig deraf, att sprithållarrummet skulle varit så trångt och det bord, hvarvid han anställde bränvinsprofvet och gjorde sina anteckningar så beläget, att dylika underslef bakom sprithållaren mycket väl kunnat försiggå, Sypnerligast som det icke föll honom in att misstänka sådant. Hrr Henning och Ljungdorff bestredo att de någonsin sjelfva begått underslef samt att detta, om det verkligen egt rum, skett utan deras vilja och vetskap. Björkman, hörd öfver den befallning han i detta fall mottagit af de tilltalade, pga att Ljungdorff tillsagt honom, att till folkets afiöning taga bränvin ur fyllkannan, hvilket han fattat såsom en tillsägelse att taga omätt bränvin. Såsom bevis på, att hr Ljungdorff, emot sitt bestridande, skulle haft vetskap om undansnillningen, anfördes, dels att han oftast varit närvarande vid afprofningen af spriten och uppmätningen, dels att han, sedan underslefvet blifvit upptäckt och han derföre blifvit varnad af kontrollören, skulle erbjudit sig att erlägga skatt för 40 kannor och gifva 25 rdr till de fattiga i församlingen, hvarjemte han vid ifrågavarande tillfälle förklarat att, hellre än att brännmästaren Bj örkman skulle tillräknas någon skuld häri, vore han villig att lida allt ansvar. Någon uppgörelse, sådan som den af hr Ljungdorff föreslagna, kunde naturligtvis icke ifrågakomma, utan anmäldes saken till laga beifran. Allmänna åklagaren, som ansåg försnillningen fullt bevisad, öfverlemnade målet till domstolens pröfning, yrkande godkännande af beslaget samt dessutom de tilltalades fällande till böter enligt gällande bränvinsförordning. Dessa be gärde å sin sida uppskof, för att få höra ett par vittnen i oppgifna omständigheter, och blef af sådan anledning målet uppskjutet till annan dag. — På förmiddagen i dag inkom å pantlånaren Bergholtz kontor en okänd, sämre klädd mans herson och ville belåna ett ankargångsur af guld. illspord om egaren till uret, uppgaf han att det var en stentryckeriarbetare, vid namn Andersson, hvilken bodde vid Skinnarviken, men som för tillfället väntade utanför på gatan. Budet uppmanades då ätt bedja denne sjelf komma in, hvilket han ock gjorde; men som han såg lika misstänkt ut, fördes han till detektiva polisens kontor, der han snart ändrade uppgiften om sin person och sade sig vara arbetskarl, heta Johan Olsson och vara ifrån Bolstads socken å Dalsland. Angående uret påstod han sig ha ärft det efter sin fader; men då han gjordes uppmärksam på att derom skulle gå skrifvelse till vederbörande, bekände han att han varit straffad för andra resan stöld och för en månad sedan utkommit ifrån Carlsborgs fästning, samt att han under vägen hit stulit uret i en emellan städerna Arboga och Eskilstuna belägen by, såsom han trodde ifrån en mjölnare. Tjufven blef häktad och skulle i dag undergå ytterligare förhör i poliskammaren. — Dödsdom. I Göteborgs-posten berättas : .Det förljudes att Göta hofrätt meå upphäfvande af härvarande rådhusrätts dom dömt Anna Brita Persson att mista lifvet genom halshuggning. — I Wermlands-posten läses: Svea hofrätt har fastställt Elfdals tingslags häradsrätts dom angående 16-åriga flickan Karin Olsdotter från Vestra Skymnäs, hvilken den 19 sistl. Mars anade eld hos bonden Lars Larsson i Skymnäs, hvarvid logeoch ladubyggnaderna nedbrunno. Domen lyder på 8 års och 2 månaders straffarbete. — Göteborg den 13 Juni. Den 31 sistlidne Maj blef instrumentmakaregesällen Carl Östman, som ir bosatt i Amerika, men för närvarande vistas Sverge, under resa hit med bantåget frånstulen ett dyrbart guldur med vidhängande kedja af samma metall, en plånbok, innehållande 70 å80 dr, och åtskilliga småsaker. Vid framkomsten anmäldes stölden hos polisen, och några dagar lerefter afreste Östman, åtföljd af poliskonstaveln C. E. Larsson, uppåt jernvägen, för att inställa efterspaningar, hvarvid anmälan om tillrepet äfven skedde hos stadsfiskalen G. F. W. Ringblom i Falköping. Nu har underrättelse insått, att nämnde fiskal sistlidne söndag lyckats ripa tjufvarne, af hvilka den ene innehade sulduret med kedjan, äfvensom plånboken, uti vilken funnos qvar några riksdaler, och åtskiliga småsaker, hvilka troligen äro desamma Östnan mistat. Den andre tjufven hade ej något af let stulna hos sig, men då han var efterlyst för innan stöld, skedde dock genom hans gripande n god fångst.