Aftonbladet – 16 juni 1865, sida 3

Rättegångsoch Polissaker. Svartlösa häradsrätt sammanträdde i går vid Fitja till ting under t. f. domhafvanden v. häradshöfding Nordenfalk. Bland på förmiddagen förekomna ärenden var äfven val af landstingsmän för häradet, hvartill utsågos kongl. sekreteraren Odelberg samt professoren Wistrand och till suppleanter häradshöfdingen Rönqvist och friherre T. Rydbeck. Vidare hade konungens befallningshafvande i länet infordrat häradsrättens yttranden öfver behofvet af en skjutsstations upprättande vid Tumba, hvilket rätten i öfverenstämmelse med ett al kronofogden Melin framstäldt förslag, ansåg. sig böra tillstyrka. Något mål af vigt förevar icke i går, med undantag af en undersökning rörande ett i beslag sistl. 15 April taget bränneri, beläget å lägenheten Henriskdals egor under Sikla gård. Nämnde lägenhet hade varit arrenderad af tvenne hrr vid namn Ljungdorff och Henning, som derstädes utöfvat bränvinsbränning under nu sednast tilländagångna bränningstermin. Kontrollör derstädes under tiden hade varit kapten C. Ekenstjerna, på hvilkens anmälan derom, att försnillning ft rum af en mindre qvantitet bränvin, uppgående till uppgifna högst 10 kannor sprit, landsfiskalen Ekbom förenämnde dag hade å stället infunnit sig och, sedan en preliminär undersökning hållits med brännmästaren A. P. Björkman och. en del af bränneri-personalen, förseglat bränneriredskaen samt laggt beslag å 714 2 kannor i bränneriet liggande bränvin, hvarefter han instämt arrendatorerna till tinget. Vid pårop af målet inställde sig alla de förenämnda personerna, hrr Ljungdorff och Henning åtföljda af rättegångsbiträde, hvarjemte hr A. Hjelm, som i egenskap af bränvinsvittne biträdt kontrollören, hade iakttagit inställelse, äfvensom några af beslagaren åberopade vittnen, nemligen stadsfiskalen Silfversparre och kapten Lundström, hvilka närvarit vid beslagstillfället, hästslagtaren T. G. Andersson och pumparen Larsson. Mot kontrollören Ekenstjerna, brännmästaren Björkman, hvilka äfven åberopades till vittnen af beslagaren, samt bokhållaren Angelin och hästslagtaren Andersson, anfördes af de tilltalades rättegångsbiträde jäf ; mot den förstnämnde, emedan han vore angifvare; mot Björkman derföre, att han som varit med om försnillningen snarare borde betraktas som part; mot Angelin, emedan han vore i sällskap med en af de tilltalade, samt mot Andersson derföre att han skulle hafva rättegång med någon af dem. Stadsfiskalen Ekbom bestred jäfsanmärkningarne, såvidt de rörde de tvänne förstnämnda, och resolverade rätten, att intet hinder heller för närvarande fanns för deras hörande, viljande dock rätten i hvad det rörde Björkman vid slutligt afgörande taga i öfvervägande det vitsord som kunde tillerkännas hans vittnesmål. Vidkommande åter Angelin och Andersson, blefvo dessa af nyss anförda orsaker förklarade jäfvige samt fingo afträda. Sedan de andra, mot hvilka intet jär kunnat utrönas, fått gå vittneseden, följde en lång och särdeles intrasslad undersökning om sättet huru försnillningen tillgått, dervid det förekommer otroligt, att de tilltalade, för att undgå att erlägga skatt för ett så obetydligt qvantum sprit som här är i fråga, skulle velat göra sig förfallna till den stora förlust de nu möjligen få vidkännas. Vid undersökningen upplystes emellertid härom, att försnillningen skulle så tillgått, att vid uppgraderingen och afdragningen från sprithållaren på kärlen hade omätt bränvin, som tagits direkte ur sprithållaren, och mätt bränvin, som med sugare, sedan kärlen blifvit fyllda, afdragits å dem, sammanblandats i den s. k. fyllkannan, som sedan burits undan. Detta undansnillade bränvin skulle hafva användis-ät: afföna bränneripersonalen: Brännmästaren Björkman hatle vanligen varit der, som tutburit fyllkannän