Aftonbladet – 15 juni 1865, sida 3

j i Å b b b l Mtb Uf2lilBeStt ju, RE dager, när man af Höchstetter, som genomforskat hela denna ö, får veta att invandrarne redan uppgå till 100,000, bredvid omkring blott 56,000 infödingar, som nu till större delen gå under i dödskamp mot engelska vapen och andra olyckor. Det är hednaomvändelsen på Nya Seeland; och evangeliska veckobladet i Zyrich blygs dock icke att håna deras okunnighet, som tala om kolonier på dessa Söderhatvets öar, ehuru till och med Basler Missions-Magazin (Maj 1863) nämner de hoptals inträngande kolonisterna på dessa ögrupper. I Ostindien borde väl resultaterna vara stora efter de långa och högst dyrbara ansträningarne. Efter Ziegenbolgs nedsättning 1706 har denna stora mission oafbrutetfortoätt. Den utmärkte Schwarz verkade der 1750—1798. Derefter hade den att glädja sig af en Careys, en Buchanans verksamhet, och dess yttre omfång har sedan 1813 forfarande vuxit. Nu finnas 22 sällskap, med 450 missionärer och 700 infödda kateketer, utom tusentals skol-lärare, verkande på 313 stationer. Den på Indien årligt använda summan gick 1850 till 3,420,000 rdr, oberäknadt de summor, som dessutom de engelska bibeloch traktatsällskapen uppsamlade för Indien ensamt (det sednare 900,000 rdr). Samtliga missionssällskaperna äro 45, med årlig inkomst af 20 mill. fr. och en arm af 1600 missionärer och 15.000 hjelpare, deribland 12,000 infödda kateketer vid 862 centralstationer: : Efter missionens egna berättelser är nu ock verksamheten synnerligt utmärkt. Öfverallt visar sig en betydelsefull rörelset. — Gud bereder folket till en stor och herrlig ändring. Redan darra de gamla pagodernas pelare, säger dr Barth, missionen har funnit stödjepunkten för att lyfta all afgudatjenst af sina krokar. Hela Indien, fö ar generalsuperintendenten Hoffman, är öppen för sanningen. Alla framsteg till civilisation, upphörande af enkornas brännande o. s. v., hvilka män, som lord Bentink, Macpherson och andra, men hufvudsakligen engelska parlamentet genom sina åtgärder genomdrifvit, utges utan prut com missionens förtjenster. Då Ward försvarade kristendomens våldsamma införande i Indien med den otta ujprepade uppgiften, att bland indierna årligen millioner brukade döda sina barn, blef han genom engelska officerares bestridande tvungen att förklara detta som tryckfel för mödrar. Likväl skrifver Hoffman: Endast dessa begge eröfringar (förbuden mot enkebränning och barnamord) rädda årligen 100,000 barn och rycka 8000 qvinnor ur elden. Om icke missionen gjort annat än detta, hade den redan derigenom anspråk på deltagande. Men den har gjort mer. Den har mildrat qvinnornas sorgliga belägenhet: flickskolor äro grundade, som ta emot en mängd barn, som irrade på fält n, hungriga öfvergifna, ett mål för krokodilerna, för tigrarne, för hungern, och några redan träffade (!) af schakalernas tänder. Man måtte väl då ha ett hjerta af sten, om man ej efterkomme den derpå följande appellen? att beredvilligast med frikostiga gåfvor förse Basler-missionen. Missionsbladen (t. ex. Heidenbote 1853) uppge de omvände inderna till en half million. Men tyvärr synas män, som Bunsen, Bohlen, Beniey, Petermann inte veta om så dana framgångar. Den tromme och lärde indieforskaren Benfey, en tillförlitlig aukto ritet, talar väl om 200,000 syriska kristne, om 500,000 ur Europa invandrade kristne, men blott om några indiska konvertiter?. Äfven en sanguiniker som Mullens medger, att i Indien blott få omvända finnas?. En gelsk-kyrkliga missionsberättelser försäkra, att man hittills blott helt lätt berört ytan. Och i Petermanns Mitiheilungen? heter det: ?Nio tiondedelar af dem, som kalla sig kristna, äro notoriskt begifna på fylleri och alla laster, eller äro utstötta, som öfverhufvud ha ingen religion och med glädje antaga en ny tro, som lofvar dem pekuniera fördelar?. Vidare skrifver Petermann: Då de till kristendomen omvände mest bli fyllbultar och antaga europernas alla laster, men ej deras dygder, så sjunker deras karakter så djupt, att endast detta skulle afskräcka en anständig inföding, som hade en karakter att förlora, från att sälla sig till en så ovärdig klass. Europer liksom asiater sky dem, och man känner knappt ett fall, der de förre tagit en infödd kristen i sin tjenst.? Civiloch militär-auktoriteter i indisk tjenst uttala i parlamentet sin öfvertygelse, att ?bland Indiens infödingar inga verkliga omvändelser torde vara vunna?. Missionärerna sjelfva äro mycket tvetaliga. ?Herren har stora ting bland oss gjort, så börjas regelmässigt vid missionsfesterna, stora som små, festens första del. Nu följa patetiska skildringar, så att man kunde tro, det kristendom och kultur för längesedan alldeles från Europa utvandrat till vildarne. Men sedan kommer festens andra del: ?Herren har stora ting med oss gjort — men oändligt större återstå att göra?. Och nu får man den gräsligaste mälning af satans regering i hednaländerna. AA ena sidan I glänsande utsigter, runda tal; å andra klaomål och nödrop. Hvar är nu sanningen? Vi förbigå sådana populär-retoriska skådemynt och hålla oss till rent officiela uppifter. Den runda summan af en half milIlon faller plötsligt ned till 150.000 (enligt missionären Leupold i Allg. Kirchenzeitung). Basler Missions-Magazin och Liverpool-Con ference räkna endast 112,000. Wiggersantager blott 80,000. Sälunda kan man beräkna 100,000. Nu måste betänkas, att detta är ej blott nyomvända hedningar, utan proselyter från särskilda kristna sekter (en synnerligen ifrigt drifven omvändelsebefattning). Denna mdifferenta massa, som hit Joch dit låter utan uppehåll skrifva sig hos de särskilda missionerna, utgör minst femltedelen af de omvände. (Bland andra räkInar Ev. Luth. Miss. Bl. 1853 sid. 141: 768 döpta hedningar och 371 öfvergångna). Sålunda vore nu 80,000 i behåll. Häraf . kommer det vida största antalet på söderns a råare folk, under det högst 74 faller på det herrskande bildade sanskritfolket, hinduerna. Protestantiska hindu-kristna äro såleI des 20,000. Hela landets befolkning utgör 42N millinner