Aftonbladet – 15 juni 1865, sida 2

STOCKHOLM den 15 Juni. Skandinaviska industri-expositionen. Då den ledsamma kollisionen inträffade mellan den till början af Juni månad nästa år utsatta danska industriexpositionen i Köpenhamn, och den till den 15 Juni samma är bestämda skandinaviska industriexpositionen i Stockholm, sökte vi utfinna ett medel att förebygga de ogynnsamma följderna af denna kollision, och vi föreslogo, i brist på något bättre och hufvudsakligen i ändamål att bringa ämnet under öfverläggning, att den ena af de båda expositionerna skulle något framflyttas, den andra något tillbakaflyttas, på detsamma industrialster, som varit utställda på det ena stället möjligtvis skulle kunna utställas äfven på det andra. Vi medgifva gerna, att detta skulle utgöra ett palliativ, på hvars gagn vi icke våga mycket förtrösta, synnerligast som många danska industriidkare synas föredraga att sända sina artiklar tili n större expositionen i Stockholm, belst de hafva en icke obetydlig del af södra Sverge till uppland, för hvars räkning de arbeta. Det fägnar oss derföre att finna det en mängd större danska industriidkare insett olägenheterna, att icke säga omöjligheten, af en dansk exposition i konkurrens med den samtidigt inträffande skandinaviska i Stockholm, och börjat en agitation för åstadkommande at ett uppskof med Köpenhamnsutställningen till ett par år efter den Stockholmska. Denna stämning ger sig luft i en varmt och väl skrifven artikel i Fedrelandet, hvilken framhåller skälen för ett uppskof och angelägenheten att danska industrien må blifva allmänt representerad vid utställningen i Stockholm. Ettsådant uppskof med den darska expositionen vore utan tvifvel den lyckligaste och för alla parter fördelaktigaste lösningen af frågan, och det synes oss som om den skandinaviska nationalekonomiska kongress, vid hvilken det icke torde böra längre än till nästa år anstå, kunde lämpligast ega rum samt:digt med Stockholmsexpositionen, som utan tvifvel i alla fall kommer att här församla ett betydligt antal af de skandinaviska ländernas mera framstående personligheter. Den ofvannämnda artikeln i Feedrelandet är ganska märklig och vi meddela den här, så lydande: För någon tid sedan väckte Aftonbladet det förslaget, att man skulle förekomma det sammanträlfande, som hotar mellan den skandinaviska expositi.nen i Stockholm och den danska i Köpenhamn, genom att från hvarandra aflägsna deras öppnande, så att den köpenhamnska skulle begynna några veckor tidigare, än ämnadt var, således tidigt i Maj, den stockholmska några veckor sednare, således tidigt i Juli. Jag måste medgifva, att denna plan slog an på mig; vi ha ju här i landet blifvit så bortskämda med mäklingar och ingående på ackora och halfheter, att få kunna frisäga sig för att i första ögonblicket riktigt ha kännt ett visst välbehag vid tanken på hvad som smakar af hopjemkningar i stället för radikala lösningar. Det förundrar mig derför icke heller, att man, på sätt en notis i Dagbladet låter förmoda, från andra håll gerna omfattat Aftonbladets tanke. Men emellertid har jag genom samtal med flera af våra största industriidkare och konstnärer samt eventuella exponerande öfver:ygat mig om, att den af Aftonbladet föreslagna lösningen är förkastlig, samt att det enda förnuftiga är att uppskjuta den danska industriexpositionen till 1868 — efter som det är exposition i Paris år 1867. Saken är, såsom en insändare i Dagbladet redan framhållit, att en exposition är förenad med så stora kostnader och så många olägenheter för de exponerande, att blott högst få kunna antagas ha lust att, efter det de först ha haft sina saker exponerade 2 månader i Köpenhamn, derefter flytta dem till Stockholm. Vidare lida många föremål af att vara exponerade något länge, och slutligen skall, om en del säljes här, endast skräpet komma till Stockholm och erbjuda en ömklig bild af vär industri. Men låt det då bli, såsom det är?, skola kanske några säga; ?hvad kommer den stockholmska expositionen oss vid? Vi kunna ju ha exposition hvar för sig?. Egentligen tror jag icke, att synnerligen många skola tånka så. Det är uppenbart, att det icke finns något slags exposition, der det kan vara vigtigare för oss danskar att vara med än på en skandinavisk. På de stora verldsexpositionerna kunna vi lära mera; men deremot kunna de, som skicka sina saker dit, icke vänta synnerligt stor direkt belöning för ofta betydliga uppoffringar. Enstaka utmärkta arbeten kunna bli sålda; industriidkarne och konstnärerna kunna bidraga att häfda folkets goda namn såsom en skicklig medarbetare i civilisationens tjenst vid sidan af de andra nationerna, och de kunna derigenom i det hela höja sitt eget och sina alsters anseende. Men en marknad kunna de icke vänta att förskaffa sig i stor skala i länder, hvilkas industri står långt öfver vår. På en skandinavisk exposition deremot skall icke allenast mycket vara att lära, då hvartdera af de tre eller fyra länderna har sina starka sidor i industrielt afseende och då den egendomliga, till naturalism lutande danska konstriktningen utgör en lärorik motsats till de norska, svenska oc finska konstskolorna; men isynnerhet skola vi kunna vänta ständig afsättning för åtskilliga vigtiga produkter, när man väl i de andra länderna blir bekant med hvad vi kunna bjuda på; ty intet af nordens länder kan förse sig sjelf med alla eller blott de flesta industrialster, som det civiliserade lifvet fordrar, hvaremot de å andra sidan skola vara väl tjenade med att lära förse sig hos hvarandra inbördes i stället för att taga sin tillflykt till utlandet