Aftonbladet – 14 juni 1865, sida 2

etior, säsom: antingen kommer icke denna ul! tat att ega bestånd, eller ock kommer den m tt bära ett annat namn än Washingtons. gg: lokare var han, då han nöjde sig med att! bi uttrycka den otålighet, som det nya ameri-!U unska folkets exalterade beundrare föror-st akade honom. ?Vänta?, sade han, låt först d letta barn växa till!? vi Nåväl, kunna vi nu säga, barnet har nu jir blifvit stort, det har blivit en man ochlm nannen är en jätte. Detta föraktade, håade, förtalade folk har under en af de svåraste kriser, en nation kan gå igenom, visat en kraft, en hänförelse, en intelligens u och ett hjeltemod, som bragt dess motstånfi dare i förvirring och öfverraskat dess var-!NX maste vänner; det uppstiger i dag till för-N sta rangen bland verldens stora folk. n De Maistre är död, och i anseende tilllb Förenta Staternas växande storhet sökte man nya argumenter att bringa dem i vanrykte. !a Tala icke till oss, sade man, om ert Ame-Ih rika med dess slafveri! Välan, vårt Amerika h har icke längre några slafvar. Låtom oss0 således tala derom, ehuru många utan tvifvel vilja mindre än någonsin höra talas!n derom. d Framförallt sade man: Amerikanska fol-m ket skall icke kunna föra krig, och oml indock så sker, skall det, segrande eller bef; segradt. blifva byte för någon lycklig genelt ral, någon Bonaparte, som börjar med diktaturen och slutar med despotismen, som hans medborgare skola anropa att rädda dem, och som för denna räddning skall affordra dem hvad alla Ceesarer fordra, äran fö och friheten. s Nå, i denna punkt åtminstone har man 5 fått visshet, och aldrig har en förutsägelse blifvit fullständigare vederlagd. 1 Amerikanarne ha fört det svåraste och s förfärligaste af alla krig, inbördeskriget, med utveckling af alla de egenskaper och dygder som karakterisera en stor krigarenation. In Ingen annan nation, ej en gång detrevolutionära Frankrike med dess fjorton armeer, har uppställt och fört mot fienden jemförelj sevis så talrika, disciplinerade och väl ut-h s f rustade stridskrafter. Dessa köpmän ha för s krigets behof offrat sin förs ögenhet med lika stort slöseri, som de engelska krämarne Y i striden mot Napoleon, och sina barn med t samma heroiska sjelfförsakelse som Frankrike 1792 i striden mot Europa .. Dessa stridskrafter kommenderades aff improviserade generaler, at hvilka flera vi-f sat sig värdiga att vandra i våra berömda-s 1 a ste republikanska generalers fotspår; af män som icke allenast varit mästare i taktik och strategi, utan äfven hjeltar i mod och återhållsamhet; af stora politici och stora medhorgare. Grant och Lee, Burnside och Sherman, Mac Clellan och Beauregard, Sheridan och Stonewall Jackson ha rstat sina namn i historiens stora bok. Jag nämner med afsigt de förnämsta cheferna i båda de fiendtliga armcerna. Ty jag erkänner med glädje, att vi i detta afseende äro skyldiga hela amerikanska folket vår gärd af beundran... Alla våra sympatier äro för norden, men de förminska ej den beundran som söderns hjeltemod ingifver. Ehuru användt i orättvisans och förvillelsens tjenst, är det icke desto mindre hjeltemod... Det har kostat 4 års ansträngningar och 700.000 menniskolif att komma till rätta med söderns hutvudstadt Richmond. Ingen fästning, ej ens Sebastopol, har kräft så många ansträngningar, och hvad de europeiska hufvudstäderna an-c går, så behöfver man icke tala derom. Man lt 4 j vet huru de falla: Berlin, Wien, Madrid, Paris kunna förtälja något derom. Kriget började illa för norden. Dennajl plötshga eruption kastade all samhällets : drägg upp på ytan och utbredde den för! allas ögon. Korruptionen och törräderiet drefvo oförsynt sitt handtverk. Men del blefvo snart ertappade, öfverväldigade och tillbakastötta i sitt intet; de försvunno myc-1 ket förr än den fiende, hvars bästa hjelp-: trupper de utgjorde. Pröfningen harrenat, varnat och förbättrat amerikanarne. Denna republik således, hvilken man an-l, såg absorberad af affärslifvet, förelappad af. njutning och vällefnad, oförmögen till del: ansträngningar och offer som kriget edför, denna republik har täflat med de romerska och grekiska republikerna på slagfältet. Kriget 1774—82, som skapade dess : nationalitet, och kriget 1861-—1865, som tillintetgjorde slafveriet, ha in dess namn bland de främsta i krigsärans annaler. Men dessa krigiska dygder, så sällsynta de än äro, synas små och obetydliga ijemförelse med de borgerhga dygder, den nordamerikanska racen ådagalagt uuder helal: detta krig. Ingen frihet undertryck, ingen lag sränkt, ingen stämma nedtystad, ingen garanti uppgilven, ivgen distatur begå det är det verkliga undret och den sörs segern. Hören och sen, Europas folk, ni som genast förloren hufvudet så snart en inre fara hotar; I ären väl tappre på slag-. tältet, men demoraliserade at hvarje borgerlig fara; I ären servila folk, för hvilka en temporår diktatur ej är nog att Incna och trösta, och som endast då kännen er lugna och rygga, då ni afstått alla rättigheter. Ack, hvar finnes den europeiska nation, som med sådant lugn och beslutsamhet skulle uthärda det borgerliga krigets svåra rof? Icke är det Frankrike, son blotta tarhågan för ett sådant ondt reducer.t till sådana ytterligheter, com icke kunde uthärda tre davars storm och tre års vvisshet, utan att med så tygellös passion kasta bort alla ider, alla instiutioner, alla garantier, som det så oita proklamerat, reklamerat och acklamerat. Om man tänker sig Frankrike under jyra månader såsom rof ett inbördes krig sådant som i fyra år förhärjat en del af Förenta Staterna . Må vi tillstå det — det finnes intet v Id, ingen ytterli:he som ej skulle synas laglig för att göra slut derpå. Det skulle ej finnas en korporal, ingen så usel charlatan, att han ej skulle anses såsom en Messias på det enda vilkor att han gjorde slut på stri en och till hvad pris som helst återställde ordning och fred. Under a!la de styrelser som i Frankrike eftertr hvarandra ha politiska förbrytelser alltid tjenat till motiv för omstörtning lagstiftningen — dan amarilanska damn.