Aftonbladet – 13 juni 1865, sida 3

mr han högt med en blick på uret i salongen, klockan är redan åtta.? Men innan han lemnade detta ställe, der han blifvit beröfvad ännu några flera af sina illusioner, kunde Daniel ej afhålla sig att länge och ömt betrakta sina fyra landsmän och vänner, som talade om ftäderneslandet, utan att ana att så nära dem befann sig den, som för dem och för alla, så att säga, vandrade på branten af den afgrund, ofvan hvilken friheten och tyranniet I detta ögonblick kämpade. Denna strid gällde lycka eller olycka för tvenne folk, som slumrade, det ena i sorgens dvala, det andra i en bländande, ehurn öfvergående sällhetsdröm, som slumrade vid sorlet af den stora flodens vilda vågor, hvars mäktiga stämma dock skulle förstummas af kanonernas väldiga åska, stridens förfärliga larm och ett döende samhälles jämmerrop. (Forts.)