Aftonbladet – 13 juni 1865, sida 3

Alberdi, Gutierrez, Irigoyen, Echevessiat, sade han halfhögt. Känner ni dem, setior don Daniel?? frågade mannen i mössan, Oh, ja, ja! och ni kan vara viss på, mr Douglas, att jag icke många gånger i mitt lif hir gjort så våld på min sinnesrörelse, som nu, då jag icke springer upp emot dem och tager dem i famn.? Diablo! Det kunde ni gerna göra; vi resa ju i natt och sedan...? Läåtsa blott om ingenting, jag ber er?, sade Daniel och drog upp sin kappkrage ännu högre. Douglas ville svara, men Daniel gaf honom ett tecken att tiga. En af de män, som sutto på högra sidan om Daniel, yttrade just vid de ofvannämnda argentinarnes inträde. De äro porteiias 1) Daniel läppjade på sitt t, utan att synas fråga efter hvad som föregick omkring honom. Det behöfver ni minsann ej berätta oss. Ser man annat än porteiios öfverallt?? inföll en annan af det rökande sällskapet. Det är deras skull att vi måste ha det så här oroligt nu för tiden?, sade en tredje. Rätt!? Och ej få lefva i fred.? Vänta bara till den gamle kommer?, sade en gråskäggig officer. Hvem är det de kalla den gamle, mr Douglas?? hviskade Daniel till engelsmannen. ?Det är Rivera?, svarade denne lika sakta. Hvad ha vi att göra med Rosas?? sade Jen annan af sällskapet. ?Det är för dessa artefios skull vi föra krig, ty hvem af oss bar väl något obytt med Rosas?? Rätt!? 1) Portetios — hamnbor — då. v. s. från Buenos Avres.