Aftonbladet – 13 juni 1865, sida 2

Allt detta, min käre Bello, inföll Varela skyndsamt, kommer oss att nästan bestämdt tro, det segern icke blifvit vunnen hvarken af det ena eller andra partiet, och allraminst af våra fienders.4 Daniel bet sig i läppen. Mina herrar, sade han och reste sig upp, så att han med sin lugna, glänsande blick öfversåg de närvarande, der han stod framför kaminen med händerna på ryggen. Mina herrar, general Lavalle har blifvit slagen. Jag kan ej inse annat än att, då vår armå drager sig tillbaka på sjelfva bataljdagen, ur den ställning den förut så länge intagit, så är detta en triumf för genaral Echagie, huru den än må ha vunnits. Låtom oss ej söka med ord förringa fakta eller förvända dem till vår fördel. Jag är olyckligtvis öfvertygad om moisatsen ; men, om man så önskar, skall jag medgifva att våra vapen haft framgång — det vore så mycket bättre. Men, mina herrar, tron I, såsom jag, att omständigheterna kräfva ett hastigt infall af general Lavalle i provinsen Bueno: Ayres? Oin I tron det, återstår blott att tänka på hvad som i hvarje ögonblick borde sysselsätta hvars och ens tankar, nemligen sättet huru våra trupper vid detta infall skulle kunna ernå en snar och fullständig seger. Om icke I, mina herrar, egen något inflytande på general Lavalle, så vet jag ej hvem som kan ega något sådant, och emedan fäderneslandets frihet och tillvaro beror på dett. fäl tåg, tror jag att I ej bören förlora ett ögonblick för att sätta er i verksamhet och anväsda er utmärkta förmåga på det sätt omständigheterna oafvisligen fordra. Förläton, mina herrar, att jag talar sålunda, och varen förvissade om, att endast fosterlandskärleken ger mig mod att försvara en åsigt, motsatt eder.