Aftonbladet – 12 juni 1865, sida 2

oken mellan unvitarierna och det yngre slägiet, som hvarken var unitariskt eller federalistiskt och hvilket Danicl genom sina grundsatser såväl som genom sin älder tillhörde. Traditionen, som ständigt i tidernas lopp förstorar menwmskor och ting å ena sidan, partiandan å den andra, och slutligen olyc kan, som störtat och i så läng tid kutvat dera stolta uniteriska parti, bildadt under Las Heras styrelse och organiseradt under presidents iyrelsen, kratifullt och mäktigt i kongressen och krossadt, utanatt hatva blifvit besegradt, wider spillrorua af den konstitutlionella byggnad det upprest, men ej förmådde uppehålla — allt detta gjorde ait de ryktbara namn, som tillhörde detta parti blund den ungdom Daniel samlat omkring sig, nämndes med en öfverdrilven beundran, hvarät de gamla ftederalisterna skrattade. Men yngling fantasi upphettides så mycket pera af ära som lastades vid dessa namn, som uvgdomen alltid är benägen att tro folkets och historiens hjeltedikter, då dessa upphöja täderneslandet och dem som dött derför på schavotten och slagiältet, eller som nu tillbringade sitt lif i landsflykt. hvilket allt hvarje gling atundas sösom en iärek i den älder då olyckan omgilfver mennis med en poetisk gloria. Blaud namnen på dessa emigranter sedan 1529 intogo nanmen Agiiero och Varela en framstående plat och de re vo oil lika med många audra, föremal för högsta vördnad och beundran hos ungdomen i Buenos Ayres, ej så mycket för hvad de redan uträttat, men för hvad de ansä2os i stånd att kunna ästrdkorma, den dog då urgentinska republikens pänyttödelse skulle inträffa. an