Aftonbladet – 10 juni 1865, sida 3

detta: telegralen var underraitad om alltlfo etta: lyckan tillbjöd honom en alldeleslg oväntad gunst?. di Rivaliteten mellan de ?allierade? visarf, sig vid många tillfällen, men vid ännu flera !k det vedervärdiga preussiska skrytet, gsomlg isynnerhet gjorde sitt bästa i några löjli dagordres af prins Friedrich Carl. Förfat-Ir taren anmärker sarkastiskt om em sådan, o att den ?nog vill dela med östemrikarne, g nör dessa gjort det största bytet, men glömmer dem, när de ekulle ha någott at det : preussiska bytet?. r Hr Lecomtes bok är, trots sittt mycket , allvarsamma innebåll, rällen i en behaglig k och lättläst stil, emellanåt genomsikimrad af i; en viss humor och bär och der kryddad if med några nöjsamma anekdoter. Om prins f, Friedrich Carl, hvars militära talancer för-y fattaren gör full rättvisa, yttrar han, efter att lq ha omnämnt prinsens deltagande i fälttåget! ; Baden 1849 och bans hastiga avancement: 1; ?1860 träffa vi henom såsom chef för tredje le armåekåren. sysselsatt att trösta sina nuvarande allierade öfver d ras motgångar vid!) Magenta och Solferino samt bållande tallf och utgifvonde bröscbyrer om bästa sättetiy att slå franska armen. Dessa Jitterärs ar-k veten utmärkte sig mer genom sin krigiska q ton än genom sundt strategiskt och taktiskt omdöme.? Om Gablenz berättas, att hansjip första bedrift, sedan han lemnat sachsiska la kavalleriet och inträdt i österrikes tjenst, var att draga en vexel å 10.000 francs på sin far för ett friherrskaps skull, som han N köpte sig i ett litet tyskt hertigdöme? ? Wrangels Anstand urd Wirde? tecknasP lika förträffligt som kort ide första ord han ! yttrade tili en schweizisk öfverste, som i h full gala inställde sig i hans högqvarter: h Kom, min vän, och tag en snaps! ti Under titel: Badesteder i Schweiz og Frankfe rig, der kunne trede istedetfor de tydske, och ! i form af bref till en rådfrågande vän och kollega har den såsom medicinsk både prake! tiker och författare berömde professor O. d Bang utgifvit en kortfattad och populärt Kr hållen skrift, zom vi härmed skola anbefalla !t dem bland våra läsare, om ha några ?balneologiska? intressen eller behof. Författa-J)S ren anmärker sjelf, att hans skrift håller mer än den lofvar, och derom är intet annat än godt att säga, såtillvida att han ej blott ?mellan de franska och schweiziska baden insmugglat ett par italienska, ett belgiskt och ett spanekt, uten ock bifogat uppgift om lämpligaste vägen och kostna-l!? den för badresor till olika ställen: men dert emot kunde det af hemiyskeri? emakande k politiska pjoller och de opassande utfall mot b egna landsmäns nationalkönsla, som ej utlofvas af titeln, helst varit borta, så mycket mer som ju författaren dels medgifver, att det nu kan vara mindre behagligt för h danskar att vistas på tysk botten, dels vi-XI sar, hvilka stora företräden n mängd icke-!P tyska bad ega framför flera a! de mest an1! vi le v sl sedda tyska. Närvarande örgångs fjerde bäfte at den förträffliga Dansk Maanedskrift innehåller fortsättning af en i högsta grad märklig ariS tikelserie af E. M. (dr Manicus) Om ÖsterN rikes utveckling i den nyaste tiden? ; en äfIP ven föricke-militära läsare upplysande fram-!t ställning Om befästningar och angrepp mot r sådana?, samt slutligen vågra ?Minnen från I2 en vistelse på jutska gränsen?, hvilken, St bland annat, visar, med hvilken seghet och med hvilket gladt mod nordslesvigarne hälla 9 fast vid den tanken, att deras skilsmessa ft från Danmörk ej skall länge räcka. Många af våra lösere bafva sig troligen bi bekant att den norska litteraturen är rik på mästerliga skildringar af folklifvet i Norge. !s Ett rytt bidrag till denna litteraturgren ut( gör Schulzes Fra Lofoten og Solör?, hvilket ingalunda i naturtrohet, i humor och i en lätt och Jifliv stil står efter något af sina föregångare. På oss åtminstone har läsningen af detta arbete gjort ett särdeles angenaumt; intryck. Vi beklaga endast att den så lyck-lt ligt begåfvade författaren skrifvit så kort s! och än mera, att han i företalet antyder attd detta arbete, som är hans första, äfven blir 5 det sista som han sänder ut bland allmän-!3 heten. h Men — invänder man måhända — är det p väl möjligt aw folklifvet på Lofoten kan tva stoft tör några skildringar af intresse? Lofoten är ju en glest befolkad, under po-vi ee larregionen belägen ögrupp, omsvallad afi! Ishafvet? Lofoten består ju endast ef vilda, ? ödsliga, ofruktbara klippor, hvars spetsar a uppstiga lodrätt ända til 3000fot öfver hatvet, endast för sjöfåglar och örnar ett k passande hemvist? la Jo äfven der finnes ett lika ungdomsfrisktn: som egendomligt folklif. Lofoten nämnes lin öfver hela Norge med stort intresse. I när al beten af denna stora ögrupp ligger en af Norges rikaste guldgrufvor, som årligen, pi och ulltid med framgång bearbetas. Denna ji guldgrufva hvilar på hafsbotinen på ettlti djup af 40—60 famnar. på en sträckning af 8 å 10 mil, utmed Lofotens kust. Der ligger nemligen den väldiga fiskbanken ellerq Eggen, som är nordländningens åker, hvarifrån han förser sitt hus med alla dess behof, och utan hvilken Nordlanden och Finmarken ej skulle ha stort andra bebyggare N än ekälhundar och sjöfåglar. m Årligen mot slutet ef Januari, då kölden fe är sterkast, enkomma de ofantliga torsk-i stimmen i väl ordnade kolonner, för att på den stora Lofotsbanken lägga sin rom. Men före dem ha mer än 4000 omsorgs-la fullt utrustade båtar. bemannade med merlfr än 20,000 fiskare anländt, bland hvilka blott det mindre antalet tillhör Lofotens egna besg byggare — idel härdiga, modoch kralftlir fulla personer, ella fullt beslutna att vågaln lifvet för att få så stor andel som möjligt d af den äfventyrliga och mödosamma fångite sten. I medelår lemnar den omkring 201 millioner fiskar, som bland annat afkastar 20.000 tunnor tran och lika stort qvantum fiskrom, hvilken utgör en begärlig och högt betald exportartikel till Frankrike, der den. användes för sardelitisket. Det behölver lir väl knappast sägas att denna näringsgren. n som utötvas under den kallaste årstiden, då d Ishafvet ofta uppröres äf de våldsammuste Ek stormar, är förenad ej blott med otroliga X mödor, utan äfven med lifsfara. Hvarje år under det långvariga vinterfisket fordrarv! 2