Aftonbladet – 10 juni 1865, sida 3

ett litet särdeles elegant häfte, innehållande en handledning för nybegynnare i segling, öfversältning från det af Vanderdecken författade orizinalet af premierlöjtnant C. G. Oxenstjerna och utgifver af grosshandlaren Edv. Cederlund, som dedicerat boken till Svenska segelsällskapet, till hvars nybyggnadsfond en möjligen blifvande behällning af arbetet skall fal a. Seglingsreglorna äro enkelt och redigt uppställda samt illustrerade genom en noga detaljerad teckning al en fullständig kutter-rigg. Utgifvaren har gifvit boken ett särdeles fashionabelt yttre; det nätta chlotbandet är prydt med Svenska segelsällskapets flagga i guld, svajande från toppen afen kutter-rigg. Priset är 4 rdr rmt. Få Ny dansk och norsk lititeratur. Foss: Japans kommercielle og politiske Forhod i Nutitiden. — Kayser: Om Arbricets Ordning. — Lecomte: Krigen i Danmark 1864, — Rang: Badesteder i Schweiz og Frankrig, der kunne trede iste detfor de tydske. — Dansk Maanedsskrifi, 1865, I. 4 — H, Schntze, Fra Lofoten til Solör. — Folkevennen, et Tidskrift. udgivet af Selskabet for Folkeoplysningens Fiemme. Kejsardömet Japans? geografi torde väl ej vara stort mera bekant här i landet, än Sverges geograli är känd t. ex. at — fra smännen, och derföre — då vi nu skola tala om Japans politiska och handelsförbållann — är det förmodligen ej alldeles ur gen att i förbigående litet uppfriska läsarens bleknade erinringar från den tid, då Stielers atlas och Palmblads lärcbok ömsom ppnades för att tillfredsställa vetgirigheten, insom slötos för att tjena till anfallseller försvarsvapen i skärmytslingarne med ostyriga grannar på skolbänkurne. Således — det hedervärda kejsardömet består af öarne Jesso, Nipon, K usu, Sikok, hälften af ön Sagallien, äfven kallad: Karafto, och en mängd mindre öar. Nordligaste delen af riket är Sagallien, som genom La Perouses sund skiljes från Jesso, hvilken ö åter genom Tsvgar-sundet skiljes från Nipon. Sistvämnda ö, ef alla den största, omsluter i förening med Kiusu och Sikok det under namnet Surro Noda kända japauska innanbafvet, dit tre sund öppna väg, al hvilka det vestra, Shimonmisaki-sundet, mellsn Nipon och Kiusu, på sednare tider ofta nämnts i tidningarne. Samtliga japanska öarne äro bergiga; landets natur och klimat prisas högligen. Medan den omständigheten, att Japan har två kejsare — en andlig under titel af Mikado, boende i Kioto, och en verldslig, kallad Taikun med Jeddo till residensstad — väckt en flygtig förundran hos europeerna, hvilka ojort den erfarenheten att en kan vara nog och stundom för mycket, har det länge och grundligt förargat dem, att Japans k och folk äro så ogästvänliga och ej inläta sig i affärer ens med de mest civiliserade främlingar. I medlet af sjuttonde århuvdradet blefvo de flesta i Japan vistande främlingar förjagade eller ihjälslagne. Från den tiden var det blott nägra kineser och holländare, som tillätos handla på Japan, och den enda punkt, der de tingo sätta sin fot, var den lila ön Decino utanför Nagasaki, en stad med förträfflig hamn på Kiusus vestra kust. Så blef det sedan iärhundraden : först i våra dagar, efter midten al 1800 talet, kom från Amerika den påtryckning, som bröt den gamla japanska afsöndringspolitiken. Om man förbi Japans hufvudstad Jeddo seglar den derefter benämda viken uppföre, så nalkas man efter tretio mils färd den på venstra stranden belägna staden Kanagava. den närbelägna byn Jokohama var det, kommodor Perry år 1851 afslöt den påföljande är ratificerade, berömda traktat, hvarom han 1853 i spetsen för en nordumerikansk eskader framställde förslag och som vanligen kallas Kanagava traktaten. Fartyg från Förenta Staterna berättigades att i Simoda (på södra kusten af Nipon) ochi Hakodadi (på Jessos sydkust) törse sig med bränsle, kol, vatien och proviant; åt skeppsbrutne amerikanske undersåter utlofvades hjelp och god behandling; amerikanare berättigades att besöka de nyssnämnda hamnarne och deras närmaste omgifvingar och att med lokalmyndigheternas biträde idka handel med japaneserna; slutligen skulle Förenta Staterna ega att bålla en konsul i Simoda, till hvilken befattning utvämndes br Harris, som i Augusti 1856 ankom till sin bestämmelse. Sistnämnda är lyckades eugelsmännen vinna samma rättigheter, som amerikanarne, dock ott de i stället för Simoda fingo tillträde till Nagasaki (på vestra kusten af ön Kiusu). Förenta Staternas konsul i Simoda, hr Hurris, ansträngde sig med oförtruten ifver att utvidga de rättigheter, hans landsmän förvärfvat. I Simoda slöt han 1857 med japanska regeringens ombud en ölfverenskommelse, som för amerikanarne öppnade äfven Nagasaki, gaf dem rätt att bosätta sig i Simoda och Hakodadi, förklarade amerikanskt mynt för giltigt betalningsmedel :ned afdrog af 6 proc. för ommyntningskostnader, stadgade attamerikansk undersäte, som för nägon lagöfverträidelse greps af japansk myndighet, skulle utlemnas till och dömas af den amerikanska myndigheten på platsen: antingen högste befälhafvaren till sjös eller konsuln, hvilken sistnämnde berättigades att omedelbart af japanske undersäter tillhandla sig, hvad han behöfde, och att på några mils omkrets besöka trakten kring Simoda (öfriga amerikanare fingo, som förut nämndtär, endast genom lokalmyndigheterna såsom mellanhand drifva handel med japaneserna). Harris stannade ej vid dessa fördelar eller invom det omräde, som denna traktat gaf honom rätt att besöka. I sällskap med en agent för holländska regeringen gästade han 1858 sjelfva hufvudstaden och inlät sig med Taikun i underhandlingar, söm, då nyheten kom om engelsmännens segrar i Kina och on den i Tientsin i Juli 1858 slutna freden, ledde till en verklig handelstraktat den 29 Juli sistnämnda är. Härmed var ?gärdet uppgifvet. Från Kina anlände lord Elgin och baron Gros, hvilka, den förre under den 26 Augusti och den sednare under den 9 Oktober samma år: för England och Frank