Aftonbladet – 8 juni 1865, sida 3

ocn hun Dler lemlastad al dennes soldater H. R. Svea hofrätt och ransakningen om Marsoroligheterna. Till Redaktionen af Aftonbladet. Med icke ringa förvåning läste ins. i tis dagens Aftonblad, att under nu pågåenci ransakniog inför k. Svea hofrätt, angående fjolårets polisbragder, en målsegande par blitvit nekad att begagna begärdt rätte gångsbiträde, emedan, som det i k. hof rättens beslut heter, hofrättens advokat tiskal å embetets vägnar i samma mål förde talan. Be vi i denna sak på lagens stadganden. finna vi, att endast den som för brott ä tilltalad förbjudes begagna rättegångsbi träde, och icke en gång detta förbud äl! ovilkorligt, utan gäller endast sävida ej do maren särskildt prötvar att han hjelp i rät tegången tarfvar. len ej nog härmed. I alla länder, de: någon verklig civilisation råder, har mar unmera kommit till den äsigt, att hvarje person, han må vara målsegande eller an klagad, eger att begagna rättegångsbiträde vid sidan af allmänna åklagaren, och ins. vet ej heller något cnda exempel på, ati under sednare tider en anklagad förnekats biträde, då han derom framställt begäran, ännu mindre har detta kunnat förvägras en mölsegande. Skälet till afslaget i förevarande fall skulle vara att allmän åklagare förde talan, men denna talan föres ju egentligen som orden lyda å det allmännas vägnar, d v. 8. det är staten, betraktad som lagbundet samhälle, hvilken i den ransakning, hvarom nu fråga är, blifvit på ett grott sätt förfördelad at en af dess tjenstemän och det är för dessa fel i sin tjensteutöfning han af statens allmänna äklagare tilltalas. De förnärmelser mot enskilda han derunder tillåtit sig måste naturligtvis hvarje kränkt imdivid i samhället ega rättighet att tilltala honom för, och ins. kan ej finna något förnuftigt skäl för att en sådan målsegare ekulle beröfvas den hvarje mälsegare i andra brottmål tillkommande rättighet att dervid begagna biträde, ej heller kan ins. linna denna rättighet i minsta mån skadlig för statens ändamål eller hinderlig för be visnings åvägabringande och den brottslises fällande, utan måste tvärtom anse den bäde nyttig och nödig för det sannas och rättas uppdagande, alldenstund en tjenstemans tid ottast är uppragen af en mängd mudra olikartade bestyr, som deremot för tet enskildt betalda biträdet måste vika för rättegångens kraftfulla drifvande. De advokatoriska undanflykter den anklagade redan tillåtit sig visa dessutom ögonskenligt att ett biträde, för den vid a RDBAT ovane, här är synnerligen nödvändigt. Utan att anställa någon jemförelse, här så mycket mindre tillämplig, som ins. vet ut den i denna ransuaknivg tjenstgörande iklagaren är känd för sitt nit, vill ins. ommua en rättegåvgsförhandling som ins. sjelt för flera är sedan afhörde. I den lilla staden 5—g hade någon missämja uppstått mellan några badgäster och adens styresman samt pulismakt, hufvudsa kligen härl dande sig från nog strängt illämpade vitesförbud mot cigarr-rökning. Det ena grollet födde der andra och en aton finna badgästerna till sin förvåning att ;runnsparken fylles af en mängd löst folk, nest bestående af sjömän. Det dröjde heller icke länge innan en af lessa sällar, som alltjemt sökte inleda gräl ned badgästerna, tilldelade en ung löjtant, som uppmanat honom gå hem, ett å häftigt slag i hufvudet med en knölpåk, tt han genast föll till marken och till en rjan allmänt ansågs vara död. Massan ingrade sig i förekräckelsen öfver denna ändelse. Den sårade kunde först på tredje agen derefter bringas till sans. Dagen fter väldet fasttogs våldsverkaren af badästerna, ty det var ej att tanka på att olisen dermed skulle taga befattning. Man fick änd ligen i gång en ransakning m våldet. Men hvilken tragikomisk seen tgjorde icke denna ransakning. Med den unna knappt polisransakningarne öfver lars-oroligheierna jemföras, ehuru de eljest nses vara märkvärdiga, såsom mönster för väld samt lugu och sansad pröfning föread med juridisk blick vid de ådömda vitesraffen! ? 1! Vid ransakningen uppträdde naturligtvis adens fiskal för ati ä embetets, d. v. 8. et allmännas, vägnar föra talun mot den Hlialade. Saken drillades också så välaf den skicckge, numera aflidne borgmästaren samt fisalen, att de tilltalade höllo på att i ma:ssa ikännos, då en juridiskt bildad person, mn åhört rättegång andlingarne och inans tjenare redlan ix hvsd utgång rättvi å förhand ät målet beredt, 1 största hast saffade sig fullmakt af den sårade löjtn:ann och på egen risk anklagade stadstiskallen t icke allenast icke ha motverkat och minrat oordningarne, utan tvärtom främjat och sakat dem. Det blef nu ett annat ljud. Fiskalen flick RR NTE Te VANTAA VATTNA