Aftonbladet – 8 juni 1865, sida 3

Ögonblicken före vestromerska kejsardömets fall såg man namn, som länge hade varit främmande för Cesarernas nomenklatur, träda ut ur historiens gratvar, liksom välnader förkunnaude den yttersta dagen. De båda sista kejsarne, Julius Nepos och Romulus Augustus besjöngos dock ännu i klivgande stunzer af den tidens hofpoeter för sina namns skull — något annat fanns just icke hos dem att besjunga. Så länge man hade en Julius? eller en Augustus? på tronen, kände man sig lika stolt och trygg som trots något nutidens folk öfver ?sma Carlar och Gustaver, och bländad af glansen från ?Julium sidus?, märkte man ej huru samhället våndades i dödeqval och burn roffåglarne började skocka sig kring kadavret. Förgäfves ropade pessimisternu? alt samhället var sjukt. förgätves pöpekade de Rn RA a