Aftonbladet – 7 juni 1865, sida 3

hvarandra, och under det Manuela samtalade med Florencia, öfverhopade Agustina Amalia med frågor om hennes klädning, hennes skärp, hennes spetsar, m. m. Amalia var ytterligt förvånad öfver denna nyfikenhet och kastade emellan t talande blickar på Daniel, hvilka tydligt frågade hvad slags fruntimmer hon väl hade fåv till sällskap. Agustina märkte emellertid intet af detta. Hon beräknade inom sig huiu mycket Amalias spetstunique borde kostat. Jag vill att vi skola blifva mycket goda vänner?, sade hon, sedan hon frågat Amalia om hon visste hvar man kunde 1å köpa en sådan perla, som den hon bar i håret. Det skulle vara en stor heder för mig att förvärfva er vänskap, sefiora?, svarade Amalia pligtskyldigast. ?Jag har länge önskat att få göra er bekantskap?, fortfor Agustina, ?och jag tänkte till och med komma och helsa på er, ehuru jag icke var presenterad; ty jag är sådan, ser ni, jag är så der rätt fram med mina vänner. Och när jag kommer visar ni mig alla era dyrbarheter och era vackra toiletter, icke sannt?? ?Med största nöje, sefiora.? ?Här tinnes ingenting att få nu: bodarne äro nästan tomma och om ej Florencia hjelpt mig, så skulle jag ej i afton halt nagon klädning som passat för balen. Man kan numera ej få något vackert annat än från Paris. Men man måste ha någon der, som skickar hit det nyaste och modernaste, icke sannt?? Jo, det är nödvändigt. ?Ja, det säger jag också till Maneilla alla dagar, men det är alldeles som att tala vid väggen! Hvad ni må:te varit lycklig med er man! Man säger att han lät hemta allting åt er från Paris — är det gannt??