Aftonbladet – 7 juni 1865, sida 3

Ja nu. Huru står det till, sefior Bello?? Sefiora, vid edra föttter!? Och huru kommer det gig att man al. drig ser er någonstädes numera? Merigen förälskad? Detta är er kusin?? 7Ja. sefiora Amalia Saenz de Olabarrieta, som jag har den äran föreställa för er, sefiora.? Det gläder mig mycket att göra er bekantskap?, sade scifiora Mercedes och räckte handen åt Amalia, som rest sig upp vid presentationen. Det skulle verkligen vara mig ett nöje om ni ville helsa på mig?, fortfor hon. Om ni vill så kan min man hemta er, ty jag är icke så svartsjuk som han; detta är min man, Rivera, doktor Rivera, ! änner ni honom?? ?Nej, jag har icke den äran, seitora.? ?Jo, stor ära! Om ni visste hurudan han är! Han låter mig icke andas i fred en gång — jag säger det så han hör det, på det han må blygas. Hör du, Rivera ?? Ja, jag hör, Mercedes; men du skämtar bara.? ?Icke den ringaste ekam! Men nu vet n det och när ni vill kan ni komma till mig och vara som hemma hos er.? Amalia visste ej hvad hon skulle svara. Hon var förvirrad, förlorad i förundran hon hade aldrig kunnat föreställa sig al det gafs sådana menniskor som dessa i verl den, och ännu mindre att hon skulle kom ma i sällskap med dem, om de funnos Denna syster till Rosas var med all sin löj lighet dock den bästa och oförargligaste af hela familjen. Lyckligtvis för Amalia, närmade sig öf verste Maze, som tycktes vara Manuela kavaljer för aftonen, för att föra henne til j bordet, och scenen förändrades dervid hel hastigt.