Aftonbladet – 6 juni 1865, sida 3

ringasle mer än han med fullkomlig säkerhet erinrade sig. Under ransakningen beärde han vatten af hustrun, och detta gafs honom i denna samma porslinskopp, ur hvilken han och modren den 18 Oktober mottagit det olyckebringande nattvardsvinet. Den utgjorde, jemte en a imre kopp med någon annan läskdryck, hvilken äfven stod på ett bräde vid sängfötterna, det torftiga husets enda husgeråd vf detta slag. Daniel Andersson fick ra vittnesed. hvarofter för honom upplästes de båda af honom uppsatta skriftliga berättelserna, hvilkas in håll han tog på sin ed. Berättelserna, isynnerhet den sista, genomgingos derpå än en gång ach dom anden framställde vid s ilda punkter i densamma åtskilliga frågor till vittnet ör att få v så ieter närmare utredda. Af hans N 1 i anseende till len ställ; åg. aldrig kunnat saga en full mun Han hade också ansett att det gjorde detsamma antingen han og litet eller deraf. och enär det var j tog han så litet som möjinet. en: att ibland, an stanna slitningar, men det hade aldrig blifvi n litet slem som kommit upp. Han hade visserligen kännt motvilja för mycket af både mat och d n i sådana fall förtäirde han ildrig det som bar emot till; lnkt eller Domaren vinde sig till Lindbäck och frågade ad h m sade om detta viltnesmål och specielt örande den omst gheter, att han följt efter koppen fa ien gitvit tillan ec önskade mera vin : Det har jag ejort de e att han. j kunnat taga så mycket sor Domaren anmärkte att en vändigt behöftde kl i sig s risk kunde göra. Lindbäck: Jag vänt g om han 2 sporde. van yttrat att det nu niel Andersson Lindbäck (ställande talet till vet Daniel Domaren hufvudet för att fö Lindbäck: Det gör jag med skilfvande personer få Domaren: Ja, men han på samma gång hällde Lindbäck Det kan väl hända att han kände det a för att se ombhan kunde le stämma Domer den sjuke): Yr gång. för tog kyrkoherden honom i raga en full mun. . Domaren: Men han fick uppkastningar kort efter det han erhållit vinet? Detta ser besynne ugt utt k: Ja, men jag har hört att han cj tål nmärkte, at det 1å han en gang sed varden af anna Lindbäck: Det bev sednare tiden id hn vamsth Åö att. icke he Lindbäck nkte ingenting siter som vinet v 1 vanligt kommunionvin. (Det var vid det tillfille då vortvin begagnades.) Det uppstod na något iga ionvinets b het. dervid Lind2 kommu ck först yttrade, att han ej före än nu bör att ; men då han erin: ågon (1 rit sig i tes, att I på morgonen samma deg yttrat ti ands shöfdingen. att å dåligt ait han ej unde det, tiltade han att det visser arit dåligt, men att allmogen ej hade klagat hkväl skulle han tro att mi ej tyckte om . ty de rycka så bältigt tillb Domaren n Sporde dektor Örtengren om döden ilken arsej biifv i kornen s st ilde att detta kunde irmare tal om de van let var inet. Vittne:: Jo i vintras sade jag att jag hade stor! sorg öfver att jag skulle kasta upp nattvardsvinet. Lindbäck: Då hö an ej fick behålla annan mat. så var det ej und han ce fick behåll sinet. Jag trodåe klugan gällde h sjukdom i allminhet. Vittnet förldar it han ej hört til ring, men sedermera ! anderligt att de blefvo sjn 1 vinet och det var en sådan smi Yfven hade h n hört oratal hittat en r pe pp. som varit a del urtark ka koppen. ad reng ringen be ä igt, att då tvä personer druckit ur en kopp. vill man ha den rengjord, om man sjelf skall i ur den. (I detta ögonblick ang sinke af en häftig hosta. som tortfor nd, hvarpå Lind fade). äfven ber märka, att m jag stödåe ha SS hufrud. Det här od Domaren an men han säger att kyckolerden fö (ned en viss f kan väl hända Sedan förhi tadt, begär till tinget, måtte nu i mål, emedan han s som såge till sig. Detta bit Is af domstolen och hustrun, hvai 1 Andersdotter, fick aflägga v tnesed. Äfhenne I berättelse fram: gick att börja med, att då hon den 18 Oktober gatt utom s att helsa den ä väg till t ande kyrkoherden och haft för afsigt att tala me honom om att mannen skulle bekomma nattvarden, hade han förekom. mit henne i detta afseende och sagt. att han på följande dag då han fore samma väg till skul a honom nattvarde om han så önskade, an bade med sig. D kyrkoherden dagen der a litet före kl. 12 kom ice vitare ändamålet. hade Daniel bedt att skulle erhålla n varden. och t its hade gumnian vit Uilerskicknd. Juro der tillgick? Vv tets meddelande hade Stina 5 men bekräftade hon hvad som i man telse uppgifvits om den i koppen befintliga bottensatsen samt om båda kommunikaniernas k stund derefter inträffade insjuknande och modrens emellan kl. 7 och 8 på attonen timade död. Hon intygade äfven Daniels insjuknannie efter de öfriga fyra gångerna han bekommit nattvarden af Lindb att dessa r alldeles icke liknade dem af hvil eljest besvärades. Det grums. som var på botten af k pen, hade varit så tjockt att det ej runnit från stället, och spår ar samma slags grums hade hon rslapp. ade al hvad anledning denna rslappen företogs. ag art det var något ibotte vidare på fremställd frå koppens rengöTa, att detej var det senhet): et med Daniel Andresson var sluurtorkning med Peppe Linabäck Jo. j Domaren sknile detta tjena, då hon ända skulle olja koppe: Lindbäek: Ja det var öfverfödigt. men jag tänkte cj d Vittnet Stina Kajsa redogjorde fter närmare för förloppet med hennes svärmoders sjukdom och död. Hon hade kräkts ett par gånger, en gång utanför stugan, en gäng inne i densamma, men icke särdeles mycket. Hon hade fallit på knä och bi a Fader vår, men hunnit längre än till ö:te bönen, då plågorna an satte henne så I e albryta och hon ar de tillstädeskomna döttrarne upplyftades på soflan, då hon återtog läsningen der hon slutat och läste bönen ur. Derpv z made hoj och satt så en lång stund orörlig, så att de trodde henne vara död. Sedan qvicknadehon dock vid, då hon lade sig. Efter någon stund klagade hon att hon frös så att hon trodde hon skulle frysa ihjäl och ba att hon skulle blifva förd til: spisen. Der fick hon hafresoppa ur en spilkum, 1 s finna sig bättre, hvarpa hon omkring kl. Ä fördes till sängen. Ditkommen, tackade hon Gud att ho der, Ii sömn oj l låg orörlig tills hon mellan kl. 7 och 8 up andan. Hu ina Kajsa vit ordade för Bigt att Lindbäck, då han Daniel nattvarden velat sifva honom mer än cn