Aftonbladet – 6 juni 1865, sida 3

Men likväl rödja honom Hvem ?? frågade Alcoria leende. ?Nägon m man, sefior, med hjerta i bröstet.? ?Nej, Daniel, nej; för att mörda en tyrann måste man antingen vara nog lågsinnad att sälja sin dolk, och sådana män finnas ej bland oss, eller ock mäste man lifvas af en utomordentlig republikansk fanatism, och någon sådan finnes ej i våra tider. Hvad är då att gör PArbeta, arbeta beständigt. En enda man som låter vinna sig för friheten och civilisationen, är alltid en seger, om ock en obetydlig. Är det icke sä, Belgrano?? GSå är det, sor. Och nu må det vara nog arhetadt för i afton. Låt oss gå, mina Gud skall åtminstone gifva oss den som edra rena eamveten förtjeno. Alcorta räckte sjelf sin arm åt Eduardo, som ännu hade svärt ett stödja på sin venstra fot. Den trogne Firmin vaktade uilijemt vid gatudörren. vÄr vagnen kommen ?? frå Ja, le Daniel. redan för en helf timme fedan, svarade Firmin. Klockan slog i detsamma elfva. Firmin hemtade nu Eduardos som hjelpte sin re upp i va a husets inre gå betjent, En darrande, undert tryckt stämma 8 rade från galleriet. Här är jag. Får jog nu nedstiga från denna kyliga, dystra och min käre och högt aktade Du tJa, kom ned min e svarade Daniel, t och talesö du sätter min helsa och min lärare? a spel Låt oss gå, sefior, vagnen väntar.? Några ögonblick seduare eutto båda i