Aftonbladet – 6 juni 1865, sida 3

i min inbillning. Men nu har mitt hjerta funnit sitt ideal, Daniel, och jag älskar denna qvinna med den hänföret . hvarmed man ässar äran, den rena trohet, hvarmed man älskar en syster, den dyrkan, hvarmed man älskar Gud. I mitt hjerta stå na först ärlekens blommor i flor och jag lefver i en oändlig himmel af lycka. Jag drömmer blott om att ga henne, lefva vid hennes sida, med mina händer skydda hennes skön. het för den brännande solens strålar, i hen nes ögons klarhet läsa hvarje önskan som döljer sig i djupet af bennes för stt uppfylla den innan den blifvit uttalad. Jag är blott en dödlig, men för hennes sku Ni skall jag upphinva menniskosnillets yttersin s, jag skall vinna ära för att göra hen nes namn stort och ryktbart Men vore j en Gud, skulle den mes sande af min stjernor, och fägn till henn malia, herrska här... Godt, min Eduardo?, afbröt Daniel och smekande sin hand öfver vännens vackra bleka panna, utan en sådan poetisk bjertats hänförelse finnes vid sju och tjugo är ingen verklig kärlek.? Jag älskar henne, Då ardo, som om ian ej jag älskar henne och d blifva hennes make; mine egodelar, ellt tillhör henne. 9 på landet, alltid i samma boning, der vi med. hvarandra utbytte den förata blicken. Är det icke eahnt att denna lycka väntar migg Daniel? PJa, Edaar ra än denna; hör vi skola inom kort på ett eller annat it erhålla frihet för värt land, och på mma gång ett omätligt fält för bildning och snillets arbeten. Ly vi sökn nom våra familjer, äran erneslanlet. Viskola icke skiljus. Viskolai Bar åcas bygga oss ett präktigt hus : i endel derat bor dn och Amalio, 16 ir och Florencia: och 18 vi behöfva främm blickar för att bear dra vår lycka, skols vi söka dem ömsesidigt 103 hvar andra. ( Forte.) ie, fortfor Edusin väns ord,