Aftonbladet – 6 juni 1865, sida 3

ock IMAUUVUICUGURRA TiITIITIIET OM fauUetlety som den nu har att föra mot Taipings. RIE Norrbotiens läns flialbank. Aftonbladet n:r 93 innehöll en förfärande teckning af ställningen vid en bank, som i öfver skriften kallas Den nordligaste sjelfständi bark i verlden? och seden angifves a Norr bottens läns filialbank, tt säte i Luleå. Denna bank har förut näm gånger varit föremål för klander i en annan 3tockholmstidning, om vanligen undgår repliker; men då Aftonbla det tagit till ordet, igenom en författare, som war sig mycket bevandrad och intresserad i bankväsendet, så skulle tystnaden å sida lemna allmänheten i den mening att ställningen vid nämnde bank är — oförsvai Som direktionen icke lämplig n kan ingå uti en tidningspolemik, utan måste afbida de tillfällen att lemna upplysningar, hvilka i den af reglementet föreskrifna ordning erb udas, så ä några utom direktionen ståen f åa att has redaktionen af Aftonbladet begära rum för följande replik: Hufvudsyftemålen med klandret synas vara att vi misstroende emot filialbanken hos allmänheten och isynnerhet hos d som redan med banken hauira transakt Om icke så vore, borde författaren hafva, utur den åberopade revisionsberättelsen, anfört ett enstämmigt Intyg: att de till riksbankens säkerhet ställda hypoteker äro goda och i behörig ordning befunna, att dermed lugva allm nhetens oro i detta hänseende. Anda tydligare framstår författarens vigter i varmingen de privatbanker, som med filialbanken stå i beröring, då han tillåter sig yura: Hon (filialbanken) narrar dem alla Grunden till det misstroende, som författaren således ansett sig befogad att utbreda, söker han förnämligast dernti, att den lilla banken är invecklad i konku och lagsökningar för omkring 170,000 rdr. Swaman är väl rundligen tilltagen: men om äfven h poteker för densammu kulle saknas, så kan alimänheten dock vara lugn, då de förmå naste personer inom länet äro lottegare och ansv gheten solidarisk. Författaren har ju alltid frihet att för sin del undv transaktioner med den lilla banken, men i fråga om hans lofliga omtanke för allmänhetens bästa förundrar det att han samtidigt erinrat hurasom en annan bank inveckladi am enda konkurs för i att en banken i qvenser lemna v id andra besynnerliga mot An framhätlos summan, 170,000 rår i konkurser såsom ådra gande vår lilla bank obotliga förluster och ett skäligt allmänt misstroende, heter det: till kväsendets sanna aadn e ledamot i Luleå der banken att fo kring 150.000 rår? Man borde måhända vara litet mer än vi hemmastadd i bankväsendet för att lösa dessa gäto men vi tilltro oss dock ett försök. Om Luleåbanken ej blir betrodd att sprida småsedlar i de privatbanker, med hvilka den nu står i förbindelse, så ligger möjligheten nds att någon annan privatbank, tilläfventyrs Stockholms, kunde, mot högre räntevinst få sina sediar spridda och för: i Norrbotten. Skulle konkurserna härstä så har författaren rätt att de I rtill medverka, främja LankväEtter una öfversigt al syftemdå keln i Aftonbladet, vilja vi beröra detaljerna Vid 1864 års slut stodo samtliga delegarne debiterade för 67,900 rår, utgörande, icke br kontant insättning för deras gemensamma ak hvilken enligt saboken blifvit i behörig tid erlagd, utan ett gemensamt lån till betalning af de för summa aktier deponerade obliga igt yra, men sedermera blott med tre enskilda banker säges filialbanken hafva haft kontrakt om spridning af deras sedlar. Detta är en alldeles oriktig uppgift. Under de två åren 1862 och 1863 hade den blott med en rivatbank sädunt kontr och mot sistnämnde rs slut, då d pphörde, upprättades kontrakter sedlar och filialb: Sä bidrag, utan både kosinader och bes örfattaren inser och erkänner de ömsesidiga delarne af gavarande kontrakter. men likväl kan han icke fördraga dem. Ater en g som vi fart att lö: Det är författarens imner a allmänt bekanta, ömhet f som föranledt hans önskan att 7 detta lilla faktum ej bör gå förloradt för dem, som genom filialbankernas stiftande trodde sig hatva åstadkommit en kraftig hjelp för rikshankens sedel ulation. Vi deremor önska att allmänheten ville märka den lilla skalken, som söker stämma opinionen emot filialbankerna. Dessa skulie hellre taga småsedlar från riksbanken, än från privatbankerna, om de lemnades på någotsånär lika vilkor som de sednare finna sin fördel vid att erbjuda; men nir så ej skett, så sakna filialbankerre utväg att kraftigt befordra cirkulation af riksbankens sedlar. Hvad anmärkt blifvit att kreditiver utestoda till betydliga belopp vid 1564 års ut, är sann. Bankens styrelse har icke c ttarens åsigt att konkurser gagna bankväsendet, och har denskull utöfvat all den skonsamhet emot små äldenärer, som, med uppfyllande af bankens törbindelser, varit förenlig. Så hafva delegarne allmänt önskat att direktionen skulle förfara under den kris, som i slutet al 1864 hemsökte nela riket och som i förening med följderna af tre års missväxt här i orten gjort aftärss! lningen ganska svår för alla. Om i detta fall bankens verksamhet eller overksamhet afviker ifrån författarens wsigter eller intressen rörande bankväsendet, så hade vi rätt att vänta mindre så vigtiga frågor, hvilka beröra mangas ler ve. Direktionens medlemmar — heter det — hafva, under cn eller annan form, innehaft mer 300,000 rdr; medgifves. Men som bankens direkti rer och suppleanter representerat ötver hällten at lotterna, dessutom driftvit de största affärerna orten och halt bästa tillgången på hypoteker, så äro, hvarken öfrige delegare, eller icke egare stjufmoderligt behandlade, då de röra sig med delar af bangens lånetillgångar. Uppgiften att trävaror skulle vara belånade, utan bevis att de verkligen finnas, borde med rätta falla direktionen till svår last; men denna uppgift är, lik åtskilliga andra, osann. iktig är deremot uppgiften att författaren fine i bankens räkenskaper sökt ett o: fordringars konto. — Orsaken är ingen annan än den att banken ännu icke veterligen kommit i besittning af a fordringar, eller råkat i några apitalförl ter? att föra på detta konto. De konkurser, i hvilka banken hittills blifvit indraget gifva törfattaren intet grundadt hopp att få se berörde konto erforderligt; ty intet län utan god realsäkerhet behöfver i dessa konkurer bevakas. Bankens vinst för 1864 är riktigt uppgitven till 36,9 946 rdr: men åter ett svårt misstag begånget då förl. tillägger att detta belopp. utan all betänklig: et från direktionens sida, blifvit anvisadt till utdelning på lotterna?. Det är icke möjligt att förf. fått så oriktiga uppgifter ur re vistonsberättelsen, ehuru han säger så, enär till reservfonden årligen blifvit afsatt det uti regle. mentets 19 föreskrilna belopp. Efter alla dessa stridigheter emellan förf. och oss, äro vi skyldige medgifva, det han och andra varit berättigade till svåra misstankar om ställningen härstädes, af det i slutet af artikeln kta yttrande, som icke någon af reviso. utan det riksbanken utsedda ombud algitvit. Men äfven i denna svåra punkt bör en opartisk domare finna att bankstyreisen förfarit rätt och för allmänheten fullt beiryggande. Om nu 5500 rår stodo på räkningen med bankens ombud i Stockholm, i stället för rå bankens i min inbillning. Men nu har mitt hjerta