För några dagar sedan meddelade vi en till Posttidningen insänd uppsats om sättet för val af elektorer i och för bifvande riksdagsmannaval i bondeståndet. Författaren af nämnde uppsats uttalade den åsigt, att ifrågavarande elektorsval borde på landet anställas å kommunalstämmor, enligt de grunder som för rösträttighet på dessa stämmor äro uti k. förordningen den 21 Mars 1862 stadgade. Denna äsigt motiverades derpå att i ingressen till förordningen om kommunalstämmor förklaras att de äldre förordningarne om sockenstämmor och eockennämnder äro upphäfda. Men emot denna åsigt kan dock med fog erinras, att ofvannämnde förordning (af den 21 Mars 1862) är en ekonomisk eller administrativ lag, hvilken icke kan eller får ändra något i oruodlagen befintligt stadgande. Riksdagsordningens 11 föreskrifver att landshöfdingarne åligger påbjuda att ?samma dag, då i kyrkorna riksdagskallelsen kungöres, skall sockenstämma till nästföljande söndag för elektorsval af allmogen utlysas, Vidare är i 15 stadgadt, att ?allmogen i hvart härad väljer inom sig efter hemmantalet, inför domhafvanden, till riksdagsman af bondeståndet en inom häradet boende och besuten hemmansegasen, etc. Då nu dessa stadgsnden ännu tee, på sätt grundlagen bjuder, blifvit ändrade, ch icke heller genom k. förordningen af den 21 Mars 1862 kunna ändras, är det obestridligt att i och elektorsval å landet måste sockenstämma förrättas. Denna åsigt vinner ett ökadt stöd deraf, att i nyssnämnde k. förordnings 35 uttryckligen stadgas, att hvad sdhnkdenad UAE. Shah, Art AGAIN MA SARS