Aftonbladet – 3 juni 1865, sida 2

Någonting ganska betecknande för de: inflyvsnde som deux nordamerisanska unio nens s ger måste utöfva på stämningen och sörhållandena i Europa, är ett uttslande a den bekante franske utramovtancn Monta lemhert, hvilketläses uti le Correspondant. Ester att ha gjort Tull räcvisa dt umeri kanaroes hjelemod under en förlärhg fyra årig kamp, tillagger hr de Moutalembert: Men dessa nulnäriska digder. huru säll. synia och hjeltemodiga de än må vara, sysas vanliga och obetydliga ijemilörelse med le medborgerliga förtjenster, hvarpå dei merikauska racen uvder detta tfruktons värda krig visat prof. Ingen frihet under tyckt, ingen log förkränkt, ingen stämm: nedtystad, ingen garanti alträdd, ingen dik atur tillgripen, — se der ett verkligt uno der och den största segern. Hören och sen Buropas folk, I som bliiven utom er så tor nu me fon hoar; hjeltemodiga folk, I också, på slagfältet, men förskräckta och Iemoraliserade af hvarje fara; förslsfvad. ock, som en tillfallig diktatur hvarkev förnär lugna eller trösta, och som icke kär ser något annat skydd, någon annan uu: äg, än alvädelse, — — Folket har icke fallit på den tanken at ilgripa lönnmnordet tör att berria sig frå örskrackel-ens och ovisshetens plågor. D: ur icke gjort som dessa förtvillsde ejuk ingar. hvilka försdrsga en ögoublicklig döv swlör förlävgning al das löanden. I hkhet med dessa oförståndige. om hvilk: en belige Augustibus talar, och hvilka, r rukten att förlora sina jordiska egodelar sömma de himmelska, och sälunda förlor stl, fa ömerikanarne fromiörallt bevare tu högsta goda, äran och friheten; för in et pris ha de velat uppoffra dem, och derör ha de de fått eler återfått allt avnat ) okt måst. De ha ingenting förlorat, uta särtom räddst allt. De ha dessutom gitvi erlden det ärofulla och trösterika exemp!e f ett folk, som räddar sig utan diktatur oc! tan proskript:on, utan Cesar och utr dessias, uivn av bli sia historia eller eg gelft otrogen?