Aftonbladet – 3 juni 1865, sida 2

Vi meddela längre ned i dagens blad ei utförlig berättelse om en rausakving, so: är egnad att ådraga sig en sorg upp En sanshet, icke blott i värt land, uta likt över hela verlden. Det brotts förhållsude, krivg hvilket ransaknvin rörer sig, är till sin natur och genon alla sina detaljer någonting så utowordent bgt och oerhördt i värt brottmälsväsende annaler, att det i sanning är egnadt an fram kala den djupaste sensation. En prest, son Mlerfaldiga gånger begagnat sig af sin stats. kyriligt heljade makt och myndighet såsom sakramenternas utdelare, för alt medelst det vin. som han i nattvarden utdelat s:som Christ blod, jörgifta ledamöter af sin församling! St der ex casus, för hvilken tll och ined den mest vildsiute romunförlattares fantasi torce rygga tillbaka och som låter tanken vända ig från vårt tidehvarf och våra )ordiska bygder till det kyrkliga sedeförderfvets mör kaste perioder under medeltiden uti Italien eller Spanien. Men ätven un er Borgicinas tidehvarf och i deras fädernesland skulle en säden brottslighet som denna varit Lågonting oerhördt. Denva brotislichet är så vidunderlig att man till en början ogerna vill iro på dess möjlighet. Auklagelsen är så svär. att man gerna i det iangsta vill känna sig böjd att örutsåtta, att den icke ar grundad. Emellerud förekom redan vid den första doms:olransakningen, för hvilken längre ned redo vöres, så mycken bevisning och en så stor mångfeld at kompromettersnde omständigheter, att en jury redan efter denna rausatning un tvivel skulle ansett sig hatva till räckligt stöd för uttalande al eu skyldig?. Domsiolen resolverude också att den iwiklagöde skulle insättas i häkte. Den för de förtärliea brotten anklagade kyrkoherden A. Licdbäck är en man om 62 är Han blet 1859 komminister i Ör på Dalsland och erhöll :ör tre år sedon kyrkoherdebeställningen i Silbodal, ett konsistorich pastorat af tredje klassen, beläget i Nordmarks härad. 10 mil vesterut från Carlstad. I sammanhang med de anklogeiser som bu framstått mot hr Lindbäck, halva misstankar från en äldre tid blifvit äleruppväckta, hvika torde töranleda — efter forskningar ä den ort i Delslucd, der hun lör 27 är sedan vistades. Skulle dessa miss ankar vinna etöd och bekräftelse, så skulle viustbegäret för en mansälder sedan huiva förmått honom ut lörgifta en menniska, och då detta brott blitvit oupptackt och obestrafiadt, skulle hun sedermera efter hand ha kommit att anse metoden att medelst gift undanskatfa menniskor, som på ett eller annat säti voroi vägen, tåsom någon ting så enkelt och naturligt, atv han till och med anlitat densamma för at aldagatag: personer, som han icke ville skulle betun törsamlingens fattigvärd. Dessa missgeruingar, om de konstatera sig, hatva bedritvis under egiden uf den presterliga värdsgheten, som inneburit skyddet mot missiankarne, hvilka också mäste ha svårt att im i jbgheten al sådana förgiltningar som ir ilrågavarunde. Hr Lindbäck syues ock-å hafva så iutörlifvat sig med medvetaudet at det skydd och den hr lgd som den prester ga drägten lemnar, av han ätven efter alla de uppdaganden, som under ronsakningen egt rum, blet högst ölverraskad, da domstolen förklarade houom skyldig an räda i häkte. torde icke vara alldeles öfverflödig! en erinran om det olämpliga oct liga deri, i fall en eller unnan ul pressens organer skulle begagna detta ovanliga brottmål för utfall mor prestrskapet 1 ulmäshet. Det brott, för hvilket en prest detta tall är anklagad, kastar ingen skuvpa ifver den stora mängd af redliga, rättskaleus och hedervärda prester. som finnas i vart land. At på presteständet i allmänret vilja välta någon del al oviljan ölver tt sådant brott, junebär samma le!, son let, hvartill många ultrakonservativa och vierarkiskt sinnade personer för ett antalär edan gjorde sig skyldiga, då de begagnade illtället ett kasta smuis på publicisternrv ch de bberala id rna, när en annan prest, om gjort sig mycket känd såsom libe al publcistisk skriltställare, hastigt lvmmade Iaudet, gen missiävkt att ha för vat ett förgrtvinglörsök, : Brotisliga och samvetslosa individer kuna finnas mom hvilken klass och hvilket ke som helst. Det pu för handen var nde brottmäle: sn emellertid under sin utveckling måbäna gifva avledning till åtskilliga vetrakteler ofver törhällundet mellsn prestens kownunala och öfriga verldsbiga bestyr och ans ställning såsom själasörjare. Al ev isst intresse är det!att eriara huru stark sverkan iden om det staiskyrsliga presua ömet kan ha i riktningen af ett andlig urformerande, då man fiuner, stt kyrko erden Lindbäck, vid den ransakuiog, son ambragte för honom: så ydterligt graveinde owständieheter. hvilka han icke kun e besirida, kunde alltigenom bevara e resterligt avdäktig och salvelsefull mu ch hållning, som genom vanan naturligt 3 ölversån till atv bli honus andra natur. n svärlost psykologisk gåta blir det ut klara, huru en man med en så gräl rda af brott och missgerningar på sit mvete skulle kunnat, med det största lug: ch den säkraste tillförsigt i verlden oOupp rd örligt förmana och strängt bestraffa andr. r deras synder. Någonting ganska betecknande för det flysnde som den nordamerisanska unio