tigt, men läste man vidare i utlåtandet, så fann man då, att vägoch vattenbyggnadsstyrelsen tillika förklarat sig anse nämnda olägenheten sulit ersättas genom fördelen af en plats för den der tillämnade jernvägsstationen för samman bindningsbanan. Hr Wistrand åberopade likaledes det formvi: driga i att stadstullmäktige 14 månader efter sitt förra beslut nu skulle göra en ny hemställan till K. M:t om förändring deri, endast i följd deraf att en dess ledamot framträdt, bedt dem uppvakna ur sin långa sömn och taga vara på sta dens intressen. Detta väckte så mycket mer hi Wistrands förundran, som motionären icke en gang vid justeringen af beslutet nedlagt sin re servation eller på minsta sätt då antydt de be sänkligheter ban hyste. Hr Hazelius sade sig ej vilja motsätta sig remiss af motionen till beredningsntskottet, ön skande att detta skyndsamt och grundligt måtte vederlägga alla de skäl. hvilka såväl motionären som andra anfört mot Nybrovikens fyllande. an seende hr Hazelius. att detta icke skulle blifva synpverligen svårt för utskottet. Hvad hr Hierta 1 sitt skriftliga anförande menat med den skenbara öfverensstämmelse, som, vid fattandet at beslutet om den ursprungliga planens ändring. skulle hafva varit rådande melllan stadsfullmi tige, kunde hr Hazelius ej förstå. Honom vort det fullkomligt obekant, att något annat än fullmäktiges öfvertygelse om szkens nytta och äniamålsenlighet dikterat beslutet, och kunde man väl icke gerna säga om detta, som varit enhäl tigt och fattats utan diskussion, att det tillkom: mit genom blott skenbar öfverensstämmelse mellan de i beslutet deltagande. Hr Weser aniö de skälet till, att han vid förra sammanträdet begärt bordläggning af motioner. aberopande 27 i kommunalförordningen för Stockholms stad. och tillkännagaf, att han. derest motionären önskade remiss af motionen till beredningsutskottet, hvilket ej kunde förvägras, e) nade något deremot. Hr Hierta bemötte härefter de mot honom ;ramkastade beskyllningar, förklarande att det icke tiörundrade honom. att åtskilliga personer nu ansågo hans uppträdande alltför dristigt och inkonseqvent. Hvad då först vidkom anmärkningen, att han ej yttrat sig förra gången, då veslutet fattades. bad han att få upplysa derom. att han ej för tillfället varit tillstädes. Under en vängre debatt om ett vigtigt ärende, hade han på nägra minuter aflägsnat sig ur sessionssalen. der en tryckande värme rådde, och då å föreJragningslistan ett annat utlåtande kom närmast 1 ordningen efter det under diskussion varande och före trågan om Nybroviken, kunde han aldrig idormoda, att båda dessa uttåtanden skulle afgöras i en så knapphändig vändning. Då han kom tillbaka i salen möttes han emellertid at underrättelsen att beslutet var tattadt samt att ingen begärt ordet, ehuru, säsom det berättades. ordlöranden hållit upp en stund och längre än vanvigt mellan propositioren och klubbslaget. Flera iedamöter uttryckte för hr Hierta sin missbelå :senhet och beklagade utgången. Hvarföre de ej yttrat sig emot betänkandet och öjjnat en diskussion kunde hr Hierta icke säga: nan kunde blott redogöra 1tör orsaken till sin egen tystnad. Vidkommande anmärkningen, att han icke heller reserverat sig vid justeringen och att så lång tid förflutit. annan han äter sökt bringa ärendet å bane, bad han att få upplysa, att han derifrån i första hand athållits, emedan han ej ansett sig ega tillräck vig sakkunskap, eller ha det anspråk derpå, att nan borde uppträda, helst personer, med hvilka han sedermera samtalat och hvilka han ansett böra i grunden känna frågan. sökt undanrödja hans betänkligheter. Under tidens lopp hade emellertid den ene och andre uttryckt sin missvelatenhet. och denna hade blifvit allt mer och mer allmän. sedan arbetet med fyllningen börade, tills slutligen detta bekymmer uttalat sig i en petition till K. M:t, undertecknad af omkring 2000 personer. Om bland dem, som tecknat sitt namn under denna underdåniga ansökan också sunnos mänga, som icke satt sig fullkomligt in 1 ärendet, så vore likväl ett stort antal af petisionärerna män med sundt omdöme, och den omständigheten att mer än 20 at stadens läkare funnos bland dem, finge väl anses såsom ett bevis, att Nybrovikens fyllande i sanitärt hänseende ansågs högst skadligt, hvartill ock kom att många iramstående personer, hvilkas mening måste re-pekteras, jemte män af facket, undertecknat petitionen. (En mängd namn uppräknades ) Han ansag denna pettion tfortjent af allrastörsta uppmärksamhet, och då hans eget samt andras omdöme om saken sålunda först långsamt mognat, hvartill kom, att många af petitionärerna nppmanat honom att åter väcka frågan på val. hade han icke trott sig böra draga 1 betänsande att, om han så finge uttrycka sig, nu kompromettera sig sjelt, helst han ansett beslutet .cke vara så oäterkalleligt, att frågan om en revision deraf ej kunde väckas. Det vore nogsamt bekant, att en korporation, liksom den enskilde, vore underkastad misstag, och trodde talaren att icke en gång hans aktade vän hr Dalman, hwvilken vore känd tör sin stora rättsinthet, skulle at olott formella skäl och rätthafveri afhållas att rätta ett begånget misstag. om han bletve öfvertygad derom. För öfrigt yttrade sig hr Hierta om ärendets sanitära del samt anförde den fruksan sakkunnig person till honom yttrat. att Nybrovikens tyllande skulle medföra högst menliga sdljder. Slutligen bemötte talaren hr Modigs antörande rörande citatet, visande att anmärkningen saknade befogenhet enär hr Hierta i sitt skritltliga anförande äfven omnämnt hvad hr Modig önskat framhålla, och hemställde att motinnen mätte till beredningsutskottet remitteras med begäran om skyndsamt utredande af frågan huruvida Nybrovikens fyllande lät sig verkställa utan skada tör vattenafloppet och orenligheten samt fara för de sanitära forhållandena. Hr Wallenberg hade länge deltagit i rådplägande församlingar och hade derunder funnit, att ganska många. ja till och med majoriteten sjell ofta varit missnöjd med det fattade beslutet. Hvarföre ingen yttrat sig vid denna frågas afgörande, kunde härleda sig antingen deraf, att man vid tilltället var trött af den föregående långa diskussionen rörande ett annat ämne, eller ock att de, som hyst en motsatt åsigt, tvekat att uppträda. emedan de ansett sig icke ega tillräcklig sakkunskap. Det vore för män utom facket icke allud så lätt att efter en ritning bedöma ett företag; först när de fingo se den verkställd eller på väg att verkställas kunde de derom fatta något omdöme. Hvad orsaken nu emellertid än måtte vara att beslutet tillkommit utan diskussion, så ansåg hr W. företaget af den vigt både för kostnaderna och de följder det kunde medlöra, att frågan, då den ånyo vore väckt, väl förtjente en noggrann undersokning, och borde man vid dess bedömande ej tillåta någon opinionens vindstöt att inverka på sig, den måtte komma från hvilket håll som helst. Hr Wallenberg ville öppet förklara, att han för sin del ännu vore tveksam om gagnet eller skadan af företaget. Vid frågans förra behandling hade denna tveksamhet också athållit honom från att yttra sig, helst han då ansett ämnet af sakkunniga personer fullkomdn AanmA fö el sran At lag mg la MR LA