Det Romerska Samhället. Af H. Taine, prof. 1 konsthistoria och estetik vid fria konsternas akademi i Paris. (Forts. från gårdagsbl.) De hafva vant sig vid detta lif, som synes oss så inskränkt och nästan dödt, I brist på lektyr och resor kunna de icke anställa några jemtörelser med andra; det har alltid varit på samma sätt och skall alltid förblifva så; och sedan denna nödvä dighet en gång väl är antagen, synes den icke mera besynnerlig än malarion. För öfrigt bidraga många saker till att göra den dräglig. Man letver här för mycket godt pris: ett hushåll : ed tvenne barn och en piga kostar 2500 francs, och 3000 francs äro lika med 6000 francs i Paris. Man kan gå uti mössa och luggsliten drägt; ingen kontrollerar den and a; en hvar tänker endast på sitt nöje. Små snedsprång tolereras utan svårighet; bara man hur intyg på att man biktat, undviker de liberala och ger bevis på undergifvenhet och bekymmerslöshet, finner man styrelsen tålig, medgörhg och taderligt öfverseende. Slutligen har man här icke höga anspråk på lifvet; en promenad om söndagen i en vacker drägt till villa Borghese och en middag i ett landtvärdshus är ett perspektiv, som fyller deras drömmar för en hel vecka. De förstå att flanera och språka, nöja sig med det lilla de kunna ernå, uppskatta värdet af en frisk salad och njuta med mycken smak af ett glas vatten, helst om de kunna smutta på det gentemot en vacker ljuseflekt. Vidare finnes hos dem en icke r:nga fond af godt lynne; de anse att man bör tillbringa sitt lit angenämt, att en onyttig förtryteise är en därskap och att sorgen är en sjukdom. Deras lynne vänder sig mot glädjen, likasom en blomma mot solen. Till det goda lynnet bör man ytterligare lägga bonhomien. En prns talar förtrohgt med sina domestiker och skrattar med dem; en bonde i trakten, för hvilken ni är ett slags hög herre, duar er utan betänkande; en ung man af verld beskrifver och detaljerar em ung bättre flicka alldeles som om hon vore hans älskarinna. Man är här fullkomligt obesvärad och känner icke det lilla tväng som sällskapslifvet pålägger oss andra. Önska de lifligt att bliva italienare? Ja och nej. Mina vänner påstå att de skulle afsky Piemontesarne inom e: månads förlopp. De äro vana vid sjelfsvåld, stroflöshet, lättja, gnnstsystem, och skulle känna sig illa till mods, om dessa privilegier bletve dem beröfvade. Den, som här har ett godt ryggstöd och inflytelserika slägtingar, kan, kort sagdt, göra hvad han wil, blott han icke befattar sig med politiken. De nya domstolarne, som blifvit inrättade i Legationerna hafva sprängt och straffat tjurband, som hade sina haudtl ngare inom den förnämsta s0cieteten. En bonde, som dödat sin tiende, men hvars kusin tjenar hos en kardinal slipper med två års galerer; han dömes till tjugo år, men blir benådad och kommer ullbaka till sin by, icke säm e ansedd än förut. De äro vildar, de skulle icke lätt underkasta sig lagens tvång. För öfrigt fattas dem det moraliska sinnet, och om de icke ega det, ligger felet dertör icke uteslutande hos regeringen. Betrakta t. ex. de dåliga tyska styrelserna under förra seklet, hvilka voro lika oinskränkta och godtyckliga som denna; sederna voro der anständiga och grundsatserna stränga; undersåtarnes lynne förringade konstitutionens lyten; i Rom åter förvärrar det dem. Manses SSEESEESSETETIERSEENEASESTSEBETEROEE SENSE