UU MMMM detta, som vett:r åt floden och ned till stranden. Äfven om vi skulle blifva anfallna, tyckes det mig att tjugotre mr eller mindre väl beväpnade män skulle kunna slå sig igenom till bätarne. En gång komna i dessa, kunna de som vilja återvända till staden, blifva landsatta längre ned, och de som vilja emigrera hafva östra kusten på blott få timmars afstånd. Vid porten till gatan vakar min trogne Firmin. Vid fönstret åt floden är Eduardos betjent pos!erad; denne är också en man af bepröfvad trohet. Slutligen befinner sig på galleriet uppöfver oss, en person som eger mitt fulla for roende och hvars brist på mod är Oss en borgen att ej ringaste anledning till fara kan undgå honom, och skulle han af truktan mista förmågan att tala, så slkall han deck alltid kunna springa och med sina tunga steg komma taket till detta rum att darra. Det är en gammal skriflärare, hvars disciplar vi nästan alla hafva varit; bon vet ej att I ären här, men han vet att jag är här, och detta är honom nog. Aren I ulltredsställda?? Företalet var något långt, men nu öl det ewellertid slut och jag tänker att en hvar som hört det finner sig lika så trygg här som om han vore i Paris?, sade er yngling med svarta ögon och gladt och be. hagligt utseende, hvilken, under det Da. niel talade, hade roat sig med att leka mec en härslinga, som han bar om halsen. Jag känner den jordmån, hvarpå jag vandrar, min käre väa, svarade Daniel: jag vet att ingen af er var fullkomligt lugn och jag vet också att jug är ansvarig tör allt som kan inträffa. Vch nu, låtom oss med ens taga fatt på föremålet för vår öfverläggning.? blär, mina herrar?, fortfor Daniel; upp: