Man telegraferar från Rom till Marseille len 27 Maj, att flera politiska arresteringar gt rum den föregående natten. Från Turin telegrateras samma dag, att, lå man i Ravenna nedref ett kapell, belä set tätt intill Dantes graf, påträffade man ;n likkista, inneslutande den store skaldens ben med en inskription på latinska språket vf år 1676. Hela staden är i entusiasm öfver den olörmodade upptäcaten. AMERIKA. Den krigsdomstol, inför hvilken rättegånsen mot de konfedererade mordkonspiratörerna föres, bestär af tre generalmajorer. tem brigadgeneraler, en öfverste och en öfverstelöjtnant med domareadvokaten Hol ill ordförande. En order från presidente: förklarar, att enär Lincoln var både i faktiskt och rättsligt hä..seende högste befälhafvare öfver krigsmakten till lands och vatten samt mordplanen utlördes i en garnisonsstad, faller processen under krigsrätts domvärjo. Mer än 300 vittnen förhöras, och då det är af vigt att ett vittne tillsvidare icke får veta hvad ett annat berät tat, så kunna de stenografiska rättegångsförhandlingarne ännu icke delgifvas allmänbeten, utan lemnar man i stället dagligen ill tidningarne en för ändamålet passande redogörelse för processens gång. Sessionerna hållas i första våningen af det förra straffängelset i Washington, hvilket nu utsör en del af arsenalen derstädes, i en sal. som rymmer ungefär 300 personer. Salen har fyra gallerförsedda fönster, väggarne iro hvitrappade, i bakgrunden är en plafond. Knrigsrättens ledumöter sitta kring ett stort bord, i hvars grannskap befinma sig mindre bord för regeringens stenojgrafer. Några träbänkar och stolar utgöra det öfriga möblemanget. De anklagade äiro in: delade och förhöras klassvis; den första serien omtattar David Harrold, Georgie Alzerot, Lewis Payne, Michael OLowghlin, Edward Shangler, Samuel Arnold, Mary Surrat och Samuel Mudd. Förhöret med Payne — densamme som inträngde 1 statsministern Sewards hus och der särade flera personer — är slutadt. Han har helt kallt omtalat den andel han har i brottet och icke sparat sina medbrottslingar. Denne f. d. slafjägare och lurendrejare är en menniska, hvars outvecklade förstånd och förvildade känslor skulle göra honom mäktig af hvilket brott som helst. En summa pen ningar blef honom erbjuden för att mörda hr Seward; ban ingick på anbudet, försökte saken och misslyckades — det är för honom hela historien. Flera af de anklagade, bland hvilka hustru Surratt, hafva på domstolens uppmaning valt sig rättegångsbiträden. Hustru Surratt är en stor stark qvinna med ett utseende af bemsk beslutsamhet. Bärande sin kedja, med en jernkula vid foten, synes hon hafva vida mer mod och kraft än männen bland hennes medbrottslingar. Denna qvinna skall säkerligen icke svimma på schavotten. Det var hon som hjelpte Booth med förberedelserna till mordplanen, som utfördes den 14 April; hennes even son hade uppgiften sig tilldelad att mörda krigssekreteraren Stanton, men saknade i sista ögonblicket mod dertill och flydde, samt är ännu på fri fot, man vet icke hvar. Husiru Surratt harinför domstolen upptäckt alla sina medbrottslingar. Harrold och Arnold hafva likaledes aflagt fullständiga bekännelser och meddelat noggranna detaljer om mordplanens an. läggning, detaljer, som i hög grad kumpromettera Jefferson Davis och andra kontederade statsmän. Rättegången anses komma att räcka tre till fyra månader. Ännu fortgå häktningar. President Johnson har uppvaktats af en deputation mulatter och negrer, som tackade honom för emancipationen och afgäfvo försäkringar om den svarta racens tillgifvenhet för unionen. I sitt svar till deputatio nen yttrade presidenten, att negerslafveriets ok är för alltid krossadt; men pu, sedan detta skett och öfvergängen skall göras från träldom till frihet, uppstå svårigheter, som icke kunna öfvervinnas, om ej de förre slafvarne, som nu äro fria män, städse erinra sig, att deras frihet medför stora förpligtelser; den rätt de nu ega att arbeta fritt och sjelfva njuta frukterna af sitt arbete, innebär tillika en förpligtelse att strätva och arbeta i sitt anletes svett föratt bereda sig och sina familjer en bergad och oberoende ställniog. Han, presidenten, hade, ehuru född i en slafveristat, städse hyllat den åsigt, att en menniska ej får bet ukta en medmenniska såsom sin egendom; såsom guvernör i Tennessee förkunnade han såsom ett faktum, att slafvarne i denna stat voro lika fria som de män, hvilka pästodo sig vara deras egare. Men det beror nu af negrerna sjelfva, att denna riktiga grundsats, sedan den förverkligats, må bära goda frukter. Ingen neger, som kan arbeta, må vända sig till staten med begäran om understöd. Vidare är det af vigt att det sedliga tillståndet bland dr svarta höjes; det är ett notoriskt faktum, att under slafveriets da gar lefde fyra millioner menniskor uti de södra staterna i vildt konkubinat; detta törhållande var en frukt af slafveriinstitutionen, som icke aktade negrernas äktenskap, utan kunde sälja familjefadren åt ett håll, modren åt ett annat, barnen ät ett tredje. Men nu måste denna oordning upphöra; negrerna böra icke göra sig skyldiga till ett sådant skandalöst samlit, som göra Brigham Young och hans mormoner till en atsky för både Nord och Syd. Presidenten slutade sitt tal med den försäkran, att han ville göra allt för att beskydda de svarte och förbättra deras lott. Han hoppades, att de begge racerna skulle kunna trifvas jemte hvarandra; men om detta icke blefve förhållandet, önskade han se alla Amerikas negrer samlade inom gränserna af ett särskildt territorium, der