Slagen från en närbelägen kyrkas tornur tycktes vara en signal för att bryta tystnaden. Klockan är half tio, mina herrar, och ingen kan misstaga sig en hel timma om tiden då det gäller ett så vigtigt möte. De som ej kommit, skola ej heller komma. Låtom oss börja förhandlingarne.? Dessa ord uttalades ut en stämma, som är oss väl bekant, fönsterluckorna stängdes och ljus tändes. Eit ögonblick sednare satt Daniel Bello vid bordet med de bäda ljusen. Eduardo Belgrano satte sig till höger om honom och de öfriga platserna upptogos af omkring tjugo unga män, hvaraf de äldsta knappt voro tjugosju år, och hvilkas anletedrug, drägt och hällniog röjde den högre samhällsklass, hvartill de hörde. ?Mina vänner?, sade Daniel och såg sig omkring, vi skulie här hafva församlat oss till ett antal af trettiotvå unga män, och likväl äro vi ej flera än tjugotre. Hvilka orsaker som än hafva förhindrat dem at komma, måste vi noga akta oss att beskylla dem för förräderi eller söka utlorska deras hemligheter. Trettiotvå namn valdes af mig. Hvar och en erhöll sitt kort med underrättelse om mötet, och jag, mina herrar, jng vet väl hvilka de män i Buenos Ayres äro. på hvilkas heder jag kan lita. Ännu ett ar ord för att ipgiiva er fullt förtroende till det ställe dit jag fört eder. Om vi här öfverraskades af tyrannens lönnmördare, vore vår dödsdom fälld. Men om hau har makten, så har jag förutseendet, listen. Detta bus lig. er helt när floden. Det är blott några fampar vill stranden, och der ligga tvenne stora båtar färdiga att mottaga oss. Om vi blifva ötverraskade, springa vi genom fönetret till evt rum innanför