Aftonbladet – 1 juni 1865, sida 3

ning eller synas bry sig om hvem som inträdde. Manuela fästade sig emellertid lika litet vid de sednares likgiltighet, som hon lät bedraga sig af de förras smicker. Alskvärd mot alla, glad och enkel, tilldrog hon sig allas blickar och äfven uppmärksamheten at de få män, som voro i stånd att op irtiskt petoma detta stackars offer för faderns politik. Hon bar en hvit tyllklädning öfver en annan af rosenfärgadt atlas, en härprydnad samt rosetter på axl:rne och i bröstet af samma färg. Hennes tvilett var sålunda ytterst enkel och kunde på intet sätt täfla med de öfrigas, men hon var elegant och hon var dessutom en vacker flicka?, som man säger för att utmärka ett utseende mellan det täcka och det regelbundet sköna. Några ögonblick sednare anlände doiia Agustina Rosas de Muaneilla, och tilldrog sig genast alla blickar och allas hyllning. I denna låg hvarken smicker eller fruktan den var blott est uttryck af beundran för en skönhet, som hänryckte männen och som erkändes af qvinnorna. Dofia Agustina Rosas de Maneilla var den skönaste qvinna på sin tid.? Dessa ord måste nedskrifvas ar den samtidige krönikeskrifvaren, för att en gåvg af den oberoende och opartiske historieskrifvaren kunna upptagas. Ty historien skall utan tvifvel en dag sysselsätta sig med hela Don Juan Manuel Rosas familj, hvars alla medlemmar spelat en mer eller mindre stor roll i det drama, som uppfördes under hans styrelse. Agustina, som vid den tidpunkt, v beskrilfva, var alldeles främmande för politiken, blott intagen af sig sjelf, omgifven at beundrare och smicker, blef sedermera, då hennes broder omgaf sig med en uiplo