Aftonbladet – 1 juni 1865, sida 3

Man dansade under fullkomligaste tystnad. Den nya tidens officerare, besvärade at sina trånga uniformer, plågade af trånga handskar och förtviflade öfver nya, åtsittande stöflor, kunde ej föreställa sig att en bal skulle kunna framkalla annat än dystra och allvarliga känslor. Stadens unga eleganter, utgångna ur skötet at det herrskande partiet, som af Rosas blifvit upplyftadt på samhällets höjder, voro fullkomligt öfvertygade att det ej fanns något artigare eller tlegantare än attspalsera omkring, betrakta damerna och bjuda dem lemonad med äpplen och biscuiter. Och damerna voro slutligen alla vid ytterst dåliggt lynne; några unitariska, derför att de blott för sina mäns skull och på deras bönerr bivistade en fest, som de eljest skulle afsskytt; andra federalistiska, deriöre att de ejj här mötte endast sina vanliga umgängesvänner: de förra sågo förektfulla ut: de sednare voro fulla af afund mot sina elegantare rivaler, som med sådan lätthet funno sig i all denna prakt och glans. Guvernaörens dotter anlände nu och beledsagades under entusiastiska hurrarop till sin plats vid salens öfra ända, der hon snart omgats af en mur af den goda sakens tappre försvarare, hvilka, lifvade genom närvaron af sin ledares dotter, genast kände sig mindre besvärade och började afdraga handskarne, som så länge fängslat deras vid frihexens rena luft vanda händer. Damerna, de nemligen, som ville anses för goda. federalister, skyndade fram för att helsa på och komplimentera den öfversta länken ii deras sociala kedja. De öfriga damerna fingo antingen det infallet att begilva sig; ut i toilettrummet, eller spatsera 1 de audira salongerna, under det an:ira bibehöllo ssina platser utan att förändra ställ