Aftonbladet – 1 juni 1865, sida 2

arnerade höjderna utanför staden. På flera tällen, hvarigenom täget passerade, helsaes det af invånarnes lifliga hurrarop. På n höjd vid Qvistofta svajade svenska flaggan ch skarpskyttekåren saluterade. Äfven på odra ställen af vägen hade man hissat lugga, säsom vid Tågarp, dit tåget ankom kl. och hvarest en äreport var upprest. Elter umkring en half timmes uppehåll bär, återände irainen och stannade vid Ramlösa helt nära intill banan), hvarest för dem, om så önskade, en sexa var arrangerad. Cockan !410 återkom täget till staden. — De mystiska dödsfallen i Mosås. I Nerikes Alleh. skrifves: Man torde från förevående uppgifter i denna tidning erinra sig, utt den 6 April detta år en 20-årig dräng, Kurl Ludvig Johansson, och en 7-ärig styfson, Karl Johan Karleson, båda hos Karl Jonsson vit Skräbacken i Mosås, afledo unter förgiftningssymptomer, och att nästan hela det stora hushållet derstädes led af ikartad sjukdom; att konungens befallningshafvande förordnade om medikolegal undersökning; att sädan förrättades al provinsialäkaren Hammarström, som dervid fann skäl tillvarataga icke blott delar at de dödes inelfvor, utan ock ett stycke fläsk, hvaraf husets folk ätit; att hvarjehanda rykten spredo sig om saken, om trichiner, förgiftning och andra mystiska sjukdomsanledningar; att kemisk undersökning ådagslade tillvaron af arsenik i båda de aflidnes inelfvor; samt att konungens befallningshafvande derefter remitterade obduktionshandlingarne till domhafvanden i Örebro härad för vidare undersökning. Öfver 20 personer hördes och af deras uppgifter framgår, att åtskillige af dem, som, efter dödsfallen, före eller vid begrafoingen, besökt Karl Jonssons hus och der intagit åtskillig förtäring, sjuknat efteråt i förgiftningssymptomer, medan andra, som samtidigt varit der och iniagit likartad förtäring, icke funnit sig illa deraf. Häradsrätten, som ej kunde få ljus i saken, beslöt, att Pransokningens fortsättning? skulle få på framdeles tilläfventyrs sig företeende upplysningar bero?, — — Vid brukssocietetens sammanträde den 30 Maj fortsattes och afslutades på aftonen diskussionen öfver de frågor, som blifvit framställda till offentligt besvarande. Vid föredragningen af fjerde afdelningen uti disknssionsprogrammet, rörande tackjernstillverkningen, yttrade sig direktörerna Claesson, Grill, Westman, Dellvik och Rinman i fråga om masugnars byggnadssätt. Med hänseende till användandet af sådana med slutna bröst uttalade sig den åsigt, att dessa ej vore att rekommendera, hvaremot masugnar med två bröst, ett slaggbröst och ett utslagsbröst, förordades. Diskussionen härom fördes mellan hrr Rinman, Claesson, Grill och Westman. Ordföranden, brukspatron Ekman, upplyste, att man 1 Österrike allt mer och mer öfvergick till begagnandet af masugnar med slutna bröst, men anmärkte tillika, att man i dylika gjorde masugnsställena vidare än förr. Direktör Claesson företedde en tillställning för masugnsgasernas tillgodogörande efter en modell at professor Eggertz i Falun. Sjette frågan, om nyttan al skorstenars anbringande öfver rostugnar, diskuterades af direktörerna Rinman och Westman samt notarien Åkerman, hvilka syntes vara ense om, att skorstenarne äro, särdeles iör vissa mal er, af allrastörsta vigt, och företeddes öfver de Westmanska rostugnarne ett skrifthgt intyg, lofordande dessa. I debatten om till denna afdeloving hörande ämnena deltogo för öfrigt brukspatron Sparrman och ötverdirektören för teknologiska instisutet Styffe. Härefter föredrogs sista afdelningen om stångjernsoch stålberedning. Direktören Böös omnämnde, att användningen af tvänne tormor i Lancashire-härd ej vore förenad med några olägenheter, anseende att formorna borde anbringas midt emot hvarandra. Ordförauden redogjorde för de försök, som med understöd af jernkontoret blifvit anställda i Wermland med de Siemenska värmeregeneratorerna, men ansåg att några lyckliga resultater ej vunnits deraf. Genom egen erfarenhet hade ordföranden kommit på den tanken, att dessa värmeregeneratorer ej kunna för jerntillverkningen i vårt land få det värde man i andra länder vill tillägga dem och trodde dem svärligen utomlands i jerntillverkningen blifva af synnerligt gagn vid annat än gjutstål. Men under experimenter härmed hade talaren kommit till ett annat resultat, utvecklandet af en vällugn, som nu tyckes vara användbar äfven för ganska orena stenkol. I denna fråga yttrade, sig vidare öfverdirektörerna Styffe och Åkerman, hvilken sednare uppläste en skrifvelse från en i England vistande svensk, hr Sandberg, som hos hr Siemens i London gjort sig noga bekant med detta ämne och som framhöll dessa värmeregeneratorers allmänna och fördelaktiga bruk vid glashyttor både i Enogland och Frankrike samt vid tillverkningen af gjutstål och jernplåtsrör. De bespara, enligt hr Sandbergs uppgift, 40 procent bränsle och för dem kunna uteslutande användas smäkol eller stenkolsstybb, som köpes för halfva priset mot andra stenkol. I fråga om de förbättringar i byggnadssättet och skötseln af gasugnar för puddling och vällning af jern, hvilka under de sednare åren blifvit gjorda, förmäldes att förbättringarne hufvudsakligen gätt ut på att inleda blästern något olika, och förordades af direktör Riuman den af hr JaFIER SEKTEN TROENDE SR RR ur vagnen och en af dem tillsade kusken a