dag, aftonen före trettionde årsdagen af des stora revolution hade sjunkit i evigheten tamn. Trettio är hade förflutit sedan dei dag då Spaniens sista vice-konnng af sta dens råd förvandlades till president för at uågra timmar sednare genom folkets vilj förlora äfven denna inskränkta makt. Natten hade behängt himlen med sir stjernströdda mantel, och från de fordn: vice-konupgarnes pa!ats strålade en glans som förundrade befolkningen i Buenos Ayres hvilken sedan många år varit van attstän d:gt se denna byggnad, mörk och hotande påminna om alt den sednaste styrelsen frår guvernörspalats förvandlat den till kaser: för kavalleritrupperna. De vidsträckta salonger, der markisinnar Sobre Monte gaf sina präktiga baler oci sina glada tertulias (aftonsäliskaper), strå lande af ljus, under presidentskapet; undei guvernör Dorregos tid vittnen till kärleks intriger och obehagliga husliga uppträden. och sedan Rosas herrskaretid tomma, tyst: och med nakna väggar — hade blifvit dam made och städade samt möblerade med sto lar och soffor, lånta af goda federalister. till den bal, som garderna gålfvo för guver nören och hans dotter, till firande at denne sednares födelsedag. Hans excellens gu vernören kunde emellertid ej bivista denno bal, emedan han samma dag hade emot tagit en inbjudning af sefior Mandeville. som med en middag firade sin drottnings födelsedag. Hans excellens guvernörens dyrbara helsa kunde nemligen lida af ati han begat sig direkte från en middag till en bul, hvarlöre man öfverenskommit att ban denna gåvg skulle representeras uf sin dotter. Illuminationen på Plaza Victoria, ljusen i palatset, hvilkas sken strönmade ut genom