Aftonbladet – 1 juni 1865, sida 2

?Daniel?, sade Awalia, gör mig den tjensten att tidigt besöka Florencia i eftermiddag.? ?Hvarföre det, sefiora?? ?För att hon skall kunna hinna gifva dig ditt afsked.? Mitt afsked?? ?Ja, eller rättare sagdt bryta med dig.? ?Har dofia Maria Josefa återigen talt vid henne ?? Nej.? Nå, än sedan?? Men jag skall tala vid henne jag och säga henne att hon bör slå upp förlofninen ?Diablo! Icke ens på skämt, vill jag höra talas derom: hvad ämnar du säga henne?? Jag skall bara bereda den stackars flickan på att hon får en odräglig man om hon gifter sig med dig.? Ah! Godt, jag skall väl hämnas en gäng. Eduardo, vill du vara så god och taga alsked af Amalia?? Han är oemotståndlig?, sade Eduardo och steg upp. Så är det med hela min familj, vi äro allesamman oemotståndliga?, sade Daniel leende och gick bort till fönstret medan den långa handtryckning, som vexlades mellan Amalia och Eduardo tycktes säga att af. skedet skulle räcka hela dagen. Ingendera yttrade emellertid ett ord; deras ögon hade talat tillräckligt. Då Daniel vände sig om frän fönstret, gick Eduardo mot dörren och Amalia betraktade uppmärksamt ein hvita törnros. Min Amvslia?, sade Daniel. då han var allena med sin kusin, ingen skall kunna vaka öfver Eduardos säkerhet nogare än jag. Jag vakar öfver er alla och mig skydder Försynen allena. Ingen i verlden kom