Aftonbladet – 31 maj 1865, sida 7

steg utan att akta på den smärta, som deraf örorsakades honom. ?Kom hit, för Guds skull, kom hit!? sade Daniel, steg upp och förde Eduardo till sofan... Seså! skolen I uppföra er som ett par barn, ni båda? Skulle jag väl handla någon annan afsigt än för att befrämja er säkerher? Har jag icke på samma sätt sört jfvertala fru Dupasquier att följa min Florencia på balen? Och hvarföre, Amalia? Hvarföre, Ed ardo? Endast för att afvända de misstankar, som i dessa tider äro nog för att lyfta svärdet öfver det hufvud, kring hvilket de samlat sig. Döden sväfvar öfver allas hufvuden, bilan och svärdet höjas — det gäller blott att rädda sig så godt man kan. För dylika små uppoffringar, som den, hvarom det nu är fråga, men också endast derigenom, köper man sälunda säkerhet för sig sjelf och äfven för mig. Jag, som idag behöfver frihet, skydd, ja jag kan säga aktning af dessa menniskor, för alt sedan, på en dag, i ett ögonblick afrycka masken, jag — men vi äro ju öfverens om, icke sannt?? sade Daniel, afbrytande sig och med den utomordentliga förmåga att beherrska sig, som han egde, framkallande ett leende på sitt förut allvarliga, nästan stränga anlete, i stället för att afsluta sin politiska trosbekännelse. Ja, det är öfverenskommet, sade Amalia. Klockan tolf är jag hos fru Dupasquier och hennes dotter, dessa nya väninnor, som du gilvit mig och som då synes vara angelägen om att jag besvärar så ofta som möjligt. Bah! fru Dupasquier är ett helgon, och Florencia är förtjust i dig, sedan hon ej längre ser sin rival i dig. eMen Agustina, Agnstina, af hvad skäl