Aftonbladet – 31 maj 1865, sida 6

a rummet Södermalm, hvars närbelägna ändunkt ins. tagit till jemförelse, vara ?en af adens mest centrala delar, ty denna malm redan med tvenne broar och blir snart ed trenne sådana förbunden med staden. Den fyllerigalenskap, som nu bemäktiga! g våra stadsfullmäktige, är icke ny här i aden. Den grasserade starkt hos den mynighet från hvars dåliga förvaltning huf udstaden hoppades genom den nya institionen se sig befriad; och en stor del anedde invånare från just den trakt, som närast hotas af ifrågavarande vandalism, nödades redan för 100 år sedan uti tvenne yligen i Aftonbladet intagna besvärsskrifr till K. M:t protestera mot den ?vikens ch hamnarnes oförsvarliga vanvårdX, hvarienom snart obotlig skada skulle för det llmänna4 öppkomma. Man klagade redan å att ?viken genom bristande uppsigt daggen mer och mer uppfylldes med orenliget, att, ehuru ibland det allra angelägnaLe som till sjöoch stapelstäders flor biroge, vore att stadens hamnar på detnogaste lefve vårdade, så att de ej genom gödsels ch fyllnings utkastande bletve förderfvade, buru andra rikets städer hade att hugna ig af en sådan noga uppsigt och omvårdad?; så Iehandlade vederbörande iStockolm dervarande hanar så, att den gifnilda naturens skänk med vik och hamn .t enna orten, som med millioner guld af anra republiker, til! commerciens beqvämighet gerna skulle köpas, nu genom vederörandes vanvård blifvit förvandlad uti en ödelig gravation?. I hamnen och vid dess tränder aflastades så mycken gödsel och ll slags orenlighet att artilleriposterna vid ronobageriet etc. insjuknade. Man hade mellertid, då ännu öppen sjöfart ända till! ackartorget; men den vanvärd, hvaröfver sadugårdslandsboerna klagat, fick ohejdad ortgå: efter några decennier kom någon Alm fram med den begäma plan att tylla len inre delen af Nybrohamnen, under fö:ebärande att den icke kunde hållas ren (då nan icke vårdade sig derom); derpå, sedan letta var gjordt, och tillförseln sålunda afägsnats nägra hundra alnar från de mest befolkade trakterna af Norrmalm, hittade man på tt ny fyllnad borde ske utanföre Nybromuren, emedan denna bugtade sig liet. Orsaken till murens utskjutning var, att man, säsom vanligt här i sladen, sökt fylla ett större djup än skäligen bort fyllas, samt att man genast, innan fyllningen nunnit sätta sig, lagt stenkaj. Detta fel hade emellertid kunnat hjelpas genom 10 å 20 alnars fyllning utanföre muren; men hvarföre hushålla med något så onödigt som en hamn? Hr Rothstein föreslog således, och vederbörande myndigheter biföllo, vattnets undanträngande på en sträcka af 150 tot från muren; efter någon tid tyckte en i orannskapet bosatt byggmästare att man serna kunde utsträcka fyllningen ända till Stallgränden, hvarigenom en god upplag3plats erhölles, och slutligen, när komiterade sammanträdt för att taga detta luminösa förslag i öfvervä ande, rann hos en af dessa den upphöjda id6 upp, att man så godt kunde fylla hela hamnen. Naturligtvis vann detta projekt lifligt bifall af de öfrige komiterade, af hvilka den ena länge vurmat för jernvägsspår i denna trakt, den andra är intresserad för afloppstrummans bortledande från Nybrotrakten och alla hade ätt hum om några förmenta önskningar på högre ort, som framför allt måste tillgodses. Man frågar sig endast, huru, om detisundhetens och kommunikationernas intresse var nödvändigt att fylla hela Nybroviken, en så fyllnadssjuk myndighet som drätselkommissionen kunnat, jemte regeringen, åtnöja sig med den första moderata fyllningsplanen, äfvensom hvarföre då man ändock slagit alla sjöfartens och den konsumerande be folkningens intressen ur hågen, man icke tagit steget fullt ut och beslutit igenfylla äfven återstoden af TLadugårdslandsviken. Man kan också hålla tio mot ett att, om bland de stadsfullmäktige en ny motionär framträdde med detta förslag, skulle äfven detta gå igenom; åminstone kunna precis samma goda skäl, nemligen att viken är osund? och att Ladugårdslandet komme ati närmas Logården, kunna anföras. Vi nämnde den konsumerande befolkningens intressen, och vi fråga, huru det är möjlig att en korporation, som bär det i sig sjelft så hedrande namnet af stadens fullmäktige, kunnat så 2roft förbise dessa intressen som här varit fallet! Reaan på den tid, då genom drätselkommissionens liknöjdhet, Nybrohamnens inner sta vik började fyllas af gödsel och afskräden klagade Norrmalmsboernr, att vedskutorns ej längre kunde tillägga vid Packartorget, hvad skulle de ha sagdt, om de upplefva den dag, då tillförseln af de oundgängliga ste förnödenheter var aflägsnad icke blot från Packartorget, utan från heia den mere befolkade delen af Ladugårdslandet? Sjelfve den vigt våra nuvarande projektmakar lägger på jernvägsspår och breda körbano visar, huru de inom sig erkänna det stora behofvet af någon ersättning för de lättare utvägar till lifsförnödenheters upptagande som hamnens ifyllande beröfvar hela Norr malm. Men denna ersättning är alltför ring och tillika alltför dyrbar; ty då konsumen terna kunnat hittills sjelfva vid hamne bese och, när de icke haft råd att begagn: legdt biträde, afhemta sina förnödenheter, s: måste de deremot hädanefter, sedan farty gen icke få lägga till utom bort emot Djur gården, ej allenast alltjemt låta på fordo afhemta sma förnödenheter, utan äfven van lisen senom tienstehion eller annat legd