Aftonbladet – 30 maj 1865, sida 3

i Ytterligare om Jernkontorets lifsfråga Till redaktionen af Aftonbladet. Uti tidningen Nya Dagligt Allehanda, fö Iden 26 innevarande månad, finnes införd e1 Jartikel, som skarpt klandrar en af mig väck motion, om förändring af jernkontorets verk samhet för att bereda bruksegare teknisk och vetenskapligt biträde. Till bemötand af åberopade uppsats tillåter jag mig nu at anföra följande: Det har ingalunda af mig varit, såsom ä artikelförfattaren oriktigt angifves, yrkad att ?behofvet af en vetenskaplig kår på jern kontorets stat numera är. ringa. eller inte samt att fördelen af densamma icke mot svarar de pekuniära uppaffringarne?. Tvärt om visar min nu för brukssocietetens leda. möter i tryck tillgängliga reservation, hurusom jag, öfvertygad om det med hvarje är ofantligt stigande behofvet af verklig ve. tenskaplig ledning för vårt lands jerntill. verkning icke kunnat anse jernkontorets så kallade yttre stater motsvara sådane fordringar. Denna stat har småningom tillkommit och utvecklats i den mån. brukssocieteten fann sig derigenom kunna bättre hålla hand öfver och kontrollera bergsmansblåsningarne, som illa bedrefvos, så länge författningarne rörande tackjernsoch kolhandelns begränsande höllo dessa hyttors egare i ett betryck, som förqväfde all. omtanka och all täflan; men 1835 års smidesförordning med andra derefter följande lagbestämmelser, i afsigt att lossa de band, som intvungit vår jernhandtering uti alldeles tidsvidriga former, hafva helt och hållet förändrat tackjernsköpares och säljares ställning till hvarandra, och dermed följde äfven, att för jernkontorets öfvermasmästare, som, utrustad med bergskollegii autorisation, ditintills haft en officiel skyldighet att vaka öfver bergsmansblåsningarne och att dermed reglementera, sedermera icke återstod någon annan positiv instruktionsbestämmelse, än att, såsom orden lyda, med uppmärksamhet följa jernhandteringens framsteg. Dessa tjenstemän, som förut varit en slags kontrollanter och fiskaler på bergsmännen och dei vid tillika biträdt dem såsom verkmästare, gjordes mera öfverflödiga för denna underordnade verksamhet i och med detsamma som handteringen frigjordes, hvarigenom framkallades mera lif och dermed förenad täflan. Derjemte har vårt lands tillämpningsskolor, såväl bergsskolorna som de andra tekniska skolorna, till den grad utvecklats, att man sannerligen ej har svårt att i alla näringsgrenar och utan extra kostnad bli försedd med dugliga verkmästare och tekniska biträden; men i och med detsamma låter också behofvet af ett högre rent vetenskapligt bistånd känna sig. Bruksegaren är nu, ge nom sin bättre instruerade förvaltningspersonal, mer än förr i tillfälle att införa nya eller tillämpa annorstädes begagnade arbetssätt för att dermed vinna besparingar eller förbättrad tillverkning, och sådane förändrinsars framgång kunna också nu vida mer in förr sökas genom vetenskaplig kalkyl. Det blir således hädanefter en mera rent vetenskaplig ledning, som göres behof, och let är detta bistånd jag vågat tro att vår id, och framtiden ännu mera, påkallar att ernkontoret genom förenad ansträngning bör öka bereda åt svenska jernhandteringens dkare. Hura mången gång hafva vi ej hitills erfarit, att ett eller annat företag missmen yckats till följd af felaktig bertikning; g tror nånne så nödvändigt måste vara? let icke. Om det är sannt, att utländningen espekterar vårt jernkontors institution, må i då ställa så att den förtjenar och kan ibehålla ett sådant loford. Den måste då tminstone tidsenligt organiseras. Må vi ågkomma att tiderna förändras och att vi j råste förändras med dem?. Kapitalerna af unskap och penningar styra verlden och ereda hvarje enskilds välstånd, hvarföre kulle vi då se saken annorlunda. Vi beöfva numera icke jernkontorets yttre stater