Aftonbladet – 30 maj 1865, sida 3

UTRIKES. FRANKRIKE. Kejsarens bret till prins Napoleon, mec anledning af prinsens tal i Ajaccio, är in. fördt i Monitören och lyder sålunda: Min kära kusin! Jag kan icke underlåta att fö er tolka det pinssmma intryck, som ert tal i Ajaccio gjort på mig. Då jag under min bortavaro från kejsarinnan och min son utnämnde er till viceprecident i hemliga rådet, ville jag gifva er ett bevis på min vänskap och mitt förtroende; jag hoppades att er närvaro, ert uppträdande och ert tal skulle blifva ett vittnesbörd om den enighet, som är rådande i vår familj. Men det politiska program, hvilket ni under kejsa. rens egid uppställer, kan blott tjena fienderna till min regering. Till omdömen, som jag ej kan billiga, lägger ni känslor af hat och groll, som ej mera höra till vår tid. För att på nuvarande tid kunna tillämpa kejsarens idter, måste man ha burit ansvaret för herrskarens svåra pröfningar. Och kunna väl vi, pygmeer som vi äro, fullt bedöma tiil dess tulla halt den stora historiska gestalten af en Napoleon? Liksom inför en kolossal bildstod äro vi ej i stånd att med vår blick på en gång uppfatta hela dess storlek. Vi se blott den egidan, der våra blickar falla: deraf det otillfredsställande, det skiljaktiga i uppfattningen. Men hvad som är klart för allas ögon, det är, att kejsaren för att förebygga tänkesättens anarki, denna förfärliga fiende till den sanna friheten, först införde i sin familj, derefter i sin regering, denna stränga tukt, som blott tillät en vilja, en handling: jag skall för framtiden ej kunna i mitt handlingssätt aflägsna mig från detta rättesnöre. Och nu, min kära kusin, ber jag till Gud att han måtte taga er i sitt heliga beskydd. Napoleon.? ENGLAND. På de sista åren ha de engelska krigsskepp, som haft i uppdrag att förhindra slafhandeln, anhållit 96 för handel misstänkta fartyg, af hvilka 91 blifvit dömda förbrutna, men 5 åter frigifvits. Ministeren har för afsigt att af parlamentet begära n pensio., såsom det uppgifves, å 1000 åt Cobdens enka. TYSKLAND. Såväl inom pressen som representationen sysselsatter man sig med gissningar öfver landtdagens fortsättning och slut, emedan alla ärenden icke kunna hinna afslutas till pingst och någon kompromiss i hufvudfråsorna svårligen kan komma till stånd. Man väntar att regeringen, för att göra slut på let nuvarande budgetlösa interregnu:, kunle finna sig manad att tillsvidare godkänna len af kammaren fastställda utgiftsstat med örbehåll att sednare begära extra anslag ill på regeringens eget ansvar gjorda utsifter för armån o. s. v. Emellertid är öfertygelsen om gagnlösheten af sessionens örtvaro så allmän, att man öfverallt gör ig förtrogen med tanken på dess snara pplosning. Å rots alla officiella dementier påstår Bör!