Aftonbladet – 30 maj 1865, sida 3

CO Afven har Frövi—Dalabanan till uppgift : je frakta jernmalm upp till Siljan samt i återfra e ) hemta ned träkol till grufvorna samt det färdi N jernet till Göteborg. Så snart denna bana koi mit till stånd och Köping—Uttersbergsbana Ål såsom ämnadt är, blifvit utsträckt några få n AMI sn DDR (UTE ERP NV till Smedjebacken och Norberg, samt frakten statsbanorna behörigen nedsatt — man frakt redan i stort på dessa till 1! öre pr centner mil vid full last och längre afstånd — blir fö den naturligtvis att hela Westerbergslager samt en stor del af Nya Kopparbergets och No bergs bruksrörelse kommer att draga sig frå Stockholm till Göteborg samt hufvudstaden här genom att förlora kanske mer än hälften af si handel på bergslagerna, hvilken nu är den ojen förligt vigtigaste. Med hvarje nedsättning i Ve stra stambanans frakter se vi stora sträckor a bergslagerna inom Örebro län öfverflytta sin affärer från Stockholm på Göteborg, hvilket naturligt då sistnämnda stad alltid måste ligg öfver vid all handel vesterut genom sitt läge vi Nordsjön. Men ju längre man kommer inå landet samt isynnerhet ju mer man närmar si Mälaren och Östersjön, desto mer aftager denn öfverlägsenhet, isynnerhet vid frakt af skrym mande eller mindre värdefulla varor. Göteborg affärsmän erbjuda visserligen öfverlöparne mång: vigtiga fördelar, men till följd af handelns natu inser man lätt att denna välvilja endast räcke så länge Stockholm fortfar att uppträda son medtäflare på marknaden. Ju mer Stockholm handel minskas, desto dyrare blifva frakter sam alla omkostnader; går det länge utför, bär de till slut omkull, och då få vi nog känna att Gö teborg ensamt bestämmer alla priser efter god. tycke. Vi vilja helst behålla vår rörelse JP Stockholm, men anse att Stockholm gör allde: les för litet (de elaka säga rakt intet) för att bi behålla sin bergslagshandel. Huru var det, när man föreslog en bana från Dalarre till Westerås eller Gefle, hvaråt pekade då landets och Stockholms verkliga intresse? Stockholm icke blott teg, utan man påstår till och med att en framstående person uti Gefle lyckades uppskrämma Stockholms riksdagsmän för Westerås öfverhandtagande kommersiella vigt samt derigenom förmådde dem att lägga en afgörande röst för Gefle såsom ändpunkt, hvarigenom Stockholm miste en stor del af Dalarnes handel samt all den förmånliga infrakt. trädragarne nu bereda Gefle på kol och cokes, bomull m. m.. hvarigenom trots längre och besvärligare frakt råvaror i allmänhet stå billigare i Gefle än i Stockholm. MA Huru var det när Vestra stambanans riktning bestämdes? Gjorde Stockholm då ringaste försök till utredning af sitt intresse, och på hvad ätt gaf sig detta luft? Det måste i så fall varit sotto voce, åtminstone nåddes ej våra öron af ringaste vapengny. Äfven nu påstod man att Stockholmarne arbetade emot sitt och landets fromma, men det måtte då väl vara rent förtal. Nu komma Frövi Dalasamt Köping—Uttersbergs-banorna och hota att beröfva hufvudstaden sin bästa trafik. Skall Stockholm med musulmanskt lugn åse äfven detta och lägga sig att sotdö? Eller finnes ingen räddning, ligger Stockholm så illa till att all konkurrens är omöjlig? Utan att ens vilja försöka inlåta mig i den högre handelns mysterier, tycker jag helt enfaldigt att man till en viss grad kan räkna ut detta på fingrarne. En af Frövi -Dalabanans hufvuduppgifter är att föra malm till Siljan, der blåsa tackjern samt vidare förädla detta och slutligen nedföra jernet på jernväg till Göteborg. Från Siljan till Göteborg är troligen omkring 50, men bestämdt ej under 45 mil. medan väglängden på de föreslagna banorna Stockholm—Westerås— Siljan från Siljan till Westerås utgör endast 14!2 mil eller tredjedelen samt ända fram till Stockholm 22-23 mil eller omkring halfva vägen till Göteborg. Än värre ställer det sig från trakten mellan Hedermora och Stora Tuna, som till Göteborg har fyra gånger längre jernväg än till Westerås samt nära tre gånger längre än till Stockholm. För oss blir jernvägen till Göteborg omkring 40 mil, men kommer en bana att bygvas från Stockholm öfver Westerås till Stora una, få vi omkring 14 mil till Westerås samt 2 mil till Stockholm. Såsom förut är nämndt vetalas den från England reqvirerade jernmalnen 14 öre pr centner högre pris i Göteborg, åledes utgör detta antagligen fraktskilnaden för äöteborgs bättre läge till engelska marknaden. De ifrigaste kämpar för billiga jernvägsfrakter rafva uppställt 1 öre pr centner pr mil såsom tt önskemål, hvaruader man på våra jernvägar : j kan komma, och på detta sätt blir det alltid villigare för oss att trafikera på Stockholm, äfen om vi skulle nödgas begagna jernbanan hela ägen. Kunna vi blott nå Stockholm från Noember till Maj, hafva vi på sommaren Strömsolms kanal, som alltid blir oss billigare och ,eqvämare. MNutiden fordrar oafbrutna förbinlelser och säkert är att, få vi hela vår vinterrafik samt tillfälliga delar af sommartrafiken på c iöteborg,; så följer nog snart det öfriga med amt detta till förfång både för oss och Stock-8 olm. Detta hvad beträffar den för oss obe-r vämaste handeln vesterut, men skola vi någon( a a ädes kunna förmånligt täfla med England och elgien, är det i Ryssland samt Preussen, och i i fall är Stockholm vår sjelfskrifna hamn, om adens intressen i ringaste mån bevakas Sanolikt har nästan hela vår industri sin framtid det hållet, och då kan det vara rätt bra atta afva vårt goda jern till aldrig trytande bottena st. Måtte Stockholms fäder väl och i tid benka detta samt att hästa riksdags beslut om orra stambänans riktning blir äfgörande för ifvudstadens handel och industri! 8